Aftonbladet – 20 mars 1852, sida 2

Nån Besvidadov Prosson Sanningen kommer slutligen 2 dagen: Länge har man haft anledning förmoda, att i flera, ja vi mäste beklagligen säga de flesta Europas sta ter, en stor del af tidningspressen varit besoldad. Likväl har mängen dragit i betänkande att tro det. ty den, delen af pressen, har vanligen varit sådan, at man med detsamma skulle beskylla de maktegande för att uppsåtligen söka förvilla folkopinionen, splittrå folkklasser, qväfva fosterländska och frisinnade bemödanden: för statsformernas och samhällsinrättnin. garnes förbättrande, och förfölja de personer som derom beflitat sig eller som. försvarat den: frihet och de rättigheter, hvilka folket då lyckats tillkämpa sig. I sednare sednare tider har man sett detta korrup: tionssystem utsträckas till nästan allt som rört mo. narkernas, dynastiernas och äfven staternas ömsesidiga förhällanden, icke endast för att verka på egna undersäters känslor och meningar, utan ätven på främmande folks tänkesätt. Systemet är ej n:tt. Kejsar Napoleon försmådde icke att begagna det; icke en gäng under lyckans dagar, ännu mindre dä hans stjerna bleknade. Moniteuren var ej hans enda verktyg. (Man erinrar sig t. ex. de artiklar, som är 1813 i Oktober mänad lästes i Leipzigerblad och andra tyska tidningar, ut gifne i städer, hvilka då ännu voro besatta af franska trupper, angående dåvarande kronprinsen af Sverge, Bernadotte och hans familj); och systemet har nylisen blifvit användt, t. ex. under Holsteinska upproret och Preussens och Tysklands intervention i danska statens inre angelägenheter, på ett sätt som vait åskädligt inför hela verldens ögon. Likväl har man tyckt sig finna, att de som begagat detta system sjelfva tvekat att öppet medgifva let. De hafva hittills liksom blygts derför. Om sälant varit föranledt af en känsla för: det passande, ler af fruktan, att systemet, offentligt och uppenart användt, icke skulle till nägot bäta, lemne vi lerhän. Nog af: de maktegande hafva för detsamna uppsökt ett hemligare och derföre, såsom det förnodligen ansetts, mera brukbart fält än de officiella tatstidningarne eller departementaltidningarne. De afva på hvarjehanda sätt begagnat sig dels af stänigt besoldade halfofficiella tidningar i egetland, dels f för tillfället vunna utländske tidningsutgifvare och örfattare, hvilka möjligen nägon gäng af öfvertygelse, emm VV 2 NE