Aftonbladet – 19 mars 1852, sida 3

BLANDADE: ÄMNEN, — PARTIERNA I NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER. Sedan sista kongressen hafva de så kallade secessionisterna väckt nägon uppmärksamhet. Dessa, som ocksä kallas Southern-Rights-partiet, uppstodo i de södra staterna och hade till lösen slafstaternas rätt samt arbetade på separation frän unionen. En tid tycktes detta parti gripa starkt omkring-sig, och man antog att det i flera stater hade en bestämd majoritet. Men i den män valen närmade-sig har det visat sig att secessionisterna öfverallt blifva till intet och icke kunna uträtta nägot. Otvifvelaktigt hafva de flesta af dem hela tiden insett, att slafstaternas separation frän unionen skulle leda till ingen ting mindre än deras fullkomliga undergäng. De häftigaste ifrarne kommo först till besinning. I Nordamerika blifva icke blott folk-representanterne och Förenta-staternas president, utan ocksä de särskilda staternas guvernörer och nästan alla öfriga embetsmän valda. I de flesta stater råder denna fullständigt genomförda allmänna valrätt; från guvernören ända ned till polisbetjenterna blifva alla val da — statssekreteraren, statsskattmästaren, statsäkla garen, superintendenten för den allmänna undervisningen, sherifferne, distrikternas exekutivoch polistjenstemän, distrikternas uppbördsmän, väginspektörerne, hypotheksväsendets tjenstemän, hela domarepersonalen frän öfverrättens medlemmar ned till fredsdomrarna, rättsskrifvarne etc. etc. Dessa embetsmän väljas öfverhufvud för ifrån 1 till 6 är; de flesta utses blott på 1 är; det är nästan endast domarebefattningarna i öfverrätterna som tillsättas på 6 är. Bland dessa embeten äro flera mycket inbringande, isynnerhet de hvilkas inuehafvare aflönas med vissa procent, säsom sherifferne och tjenstemännen vid hypotheksväsendet. De bäda hufvudpartierna i förenta-staterna, de som göra sig gällande vid valen och alltid uppställa sina egna kandidater, äro som bekant demokraterne och whigs. Den hufvudsakliga ätskilnaden dem emellan är att whigs vilja hafva hög skyddstull på främmande industriprodukter, demokraterne endast läg. Whigpartiet är starkast i de nordliga staterna, det demokratiska i de sydliga. Utom dessa båda hufvudpartier finnas: Freesoilerpartiet, nationalreformisterna, landreformisterna, abolitionisterna, natives m. fl. Det förstnämnda är det mest betydande af dessa. Det visade sig för första gängen på kampplatsen vid sista presidentvalet, dä det uppställde Martin van Buren som sin kandidat och derigenom förorsakade det demokratiska partiets neder