Aftonbladet – 19 mars 1852, sida 2

verlden. Men jemte mycket odugligt hafva vi im-,p porterat mycket godt frän andra länder, bland annat J icke blott ökade insigter i jordbruket, utan ock speciellt den insigten att det icke är en så simpel och skamlig sakvatt Cgna sit verksamhet helt enkelt ät jordbruket, eller med andra ord, att det numera går an för bättre folk, att blifva ingenting annat än jordbrukare. Men just härigenom och i sammanhang med denna förändring i allmänna omdömet, är det ock som jordbruket i sednare tider fätt sin lyftning — som jorden blifvit mera begärlig, mera eftersökt, hvilket hufvudsakligen äter föranledt en lifligare omsättning af jorden, och verkligen flyttat ganska många större och mindre egendomar ur händerna på sädane, som antingen icke intresserat sig för, eller icke förstått sig på jordbruket, eller icke haft tid att sköta det, i händer på verklige jordbrukare. Insändaren erinrar sig ett exempel, som han ber att få omnämna. En hedersman i Skåne erbjöd bornom omkring år 1830 en egendom för 50,000 rdr bko, derföre att egaren, som begäfvad med flere egendomar, icke hade tid att egna någon närmare omsorg ät denna, hvilken, skött på gamla visec., gaf föga inkomst, fann klokast sälja endera för att betala en vexande skuld. Beklagligen kunde insändaren ej begagna tillfället, men erfor straxt derefter att egendomen var säld för ofvannämnde pris. Säljaren rangerade dermed sina affärer och bar sedan årligen förkofrat sig. Köparen, en nära anförvandt till den förre, hade en ganska liten kapitaltillgäng, men uppbringade inom nägra är inkomsten af egendomen sä, att han slog sig särdeles väl ut med handeln. Han sälde likväl efter nägra är egendomen för 200,000 rdr rgs, och köpte för den behällna vinsten en annan egendom med stora obegagnade resurser, hvilken egendom han ocksä uppodlat och uppdrifvit till flerdubbelt högre afkastning, än den han lemnade. Men huru gick det med den som betalte 200,000 rdr rgs för den förra egendomen? Jo äfven han har vunnit och vunnit betydligt; ty han förstod i ännu högre grad, än sin fängesman, att begagna egendomens resurser, och, om ej insändaren är allt för illa underrättad, lärer han numera icke sälja egendomen för 200,000 rdr bko. Dessa uppgifter äro fullkomligt historiska och icke svåra att kontrollera, helst alla de i denna berättelse påpekade personer lefva och tvifvelsutan, om de komma att genomögna denna uppsats, skola känna sig igen. Naturligtvis kunna de här icke till namnet uppgifvas, men det vägar insändaren försäkra, att ingen af dem sält hvarken för mnöds skull, eller af lättsinne, ej heller af bristande fosterlandskär lek, eller för att försätta sig i overksamhetstillstånd. Icke heller har någon af besagde köpare förtjenat beskyllningen af alltför egennyttigt vinningsbegär,. Men de hafva hvar för sig förstått att handla lika klokt som företagsamt och varit verkliga jordbrukare af det slag som Aftonbladet afsäg, ej af hr A:s verkliga jordbrukare,. Mängfaldiga likartade exempel på egendomsförsäljning, som gagnat säljare, köpare och underhafvande — säledes samhället — skulle insändaren kunna uppgifva, men vill dermed icke taga läsarens tälamod i anspråk. Det är en sanning, som insändaren med glädje erkänner, att man på ett och annat gammalt familjegods satt de sä kallade frälsebönderna i bättre vilkor, än många bönder med egna hemman, och särdeles under missvextär har det visat sig vara en stor lycka för de arbetsbehöfvande i allmänhet att icke all jorden är parcellerad, utan att en och annan jordegare har så betydlig förmögenhet, att han kan, just när de små jordegarne knappt kunna försöja sig sjelfva, lemna arbetsförtjenst bäde ät egna och andras underhafvande. Men icke må man föreställa sig, att sodsen under alla de gamla herresätena hade i den män fördelaktiga villkor, som egaren hade ringa inkomst. Visst icke! Under den gamla af hr A. beprisade goda tiden, då de underhafvande ännu kom-l: menderades till herregärden för att pischas, och shotveribönderna fingo följas ät att samfällt utöra snart sagdt hvilket obetydligt arbete som helst, var ställningen på egendomarne i allmänhet sådan, att alla förlorade, utom de gammaldags frälseinspek:orerna, hvilka gemenligen saknade all bildning och alla andra insigter, än att under den vördnadsfullaste andfallenhet för husbondens nycker med honom dela de små inkomsterna och tyrannisera godset. Hofveribönderna i Skäne stodo förr — insändaren vet ej så noga huru dermed förhåller sig nu — på en ganska läg bildningsgrad, och tycktes, för att döma af den orftighet och den smuts som omgäfvo dem, visst icke föra nägot afundsvärdt lif. Insändaren känner alltför väl att vid den reorganisation, egendomarne undergätt, ett statkarlssystem blitvit flerestädes infördt, som visst icke ger företräde framför hofveriet, utan tvärtom alstrar flera tiggare och brottslingar än detta. Men dels är endast en mindre del af. egendomar omstöpta.i denna tyska, aumera underkända form, dels har en sådan reorgaaisation icke skett, till följd af egendomarnes omflyttaing i andra händer, utan oftare säsom. experimönter med den ärfda fädernejorden. : Talks hafva icke blott de egendomar mest stiAA KR KR RAA OA RA PR FAR RS RNE git i-afkastning och värde, hvilkas egare varit verk liga, jofdbrukare,, utan ock underhafvande och tjenstefolk vid sädana egendomar blifvit bäst och omsorgsfullast behandlade: m det derföre lika litet kan nekas, som det blifvit af nägon bestridt, att det vore en önskvärd sak, att de, som ärft sin jord, ville egna sina studier, sin omtanka och sin flit ät hennes bearbetande, lärer det cke kunna förnuftigtvis bestridas att, då de det ej vilja eller kunna, det är bättre för personerna sjelfva och för samhället, att de egna sig ät andra yrken och Sfverläta den ärfda jorden ät dem, som med häg och fallenhet bildat sig för jordbruket, än att de skola spilla sin tid på ett yrke, i hvilket de hvarken gagna sig sjelfva eller sina medmenniskor. Denna öfverlå telse torde visserligen hädanefter, mer än hittills, kunna ske på arrenden eller förvaltning, sedan nu-l mera sä mänga bildade ynglingar egnat sig ät detta yrke; men i många och kanske i de flesta fall skötes jorden omsorgsfullast af dem, som sjelfva ega henne. Detta visar sig i snart sagdt hvarje by, derl en del hemman skötes af egna äboer, och en annan del af arrendeeller frälsebönder. Man skall der finna, hvad som tydligast röjer sig vid ett laga skifte, dä de egna gärdarne merändels stiga till ett betydligt högre antal taxeringstunneland, än de andra, att de förra blifvit mera odlade, bättre häfdade och uppdrifne till en vida högre afkastning, än de sednare. Om man derföre vill se saken, icke från synpunkten af den ena eller andra kastens, det ena eller andra ständets fördel, utan ur synpunkten af det stora bolagets, samhällets, nytta, lärer man icke kunna bestrida den satsen, att det är en lycka att jorden ickel är fästad vid familjerna, att omsättningen af jordegendom i de flesta fall yvarit en vinst för landet, och att den under sednare tider stigande summan för lagfarne köp varit ett godt tidens tecken. (A. R.) UTRIKES Vi emottogo i dag med ordinarie posten utländska blad från London af den 9, från Paris af den 11, från Brissel och Leipzig af den 12, från Berlin och Hamburg af den 13 och från Köpenhamn af den 16 dennes. Från England underrättas man nu, attfran