Aftonbladet – 18 mars 1852, sida 3

gång, skulle intet ögonblick dröja att vända sig mot den parlamentariska maktens uppgående stjerna. Hvad angår valen i Seine-departementet, så iro icke allenast resultaten bekanta, men ni har ifven kunnat bedöma deras anda. Att vinna ju fall mot åtta, det nionde ännu oafgjordt, är helt säkert en triumf, och den har regeingen haft. Men åtskilliga omständigheter ninska dess betydelse. Många afhöllo sig från voteringen. Endast 214,800 valmän afgåfvo sina röster. Dessutom afgåfvos en mängd oskrifna sedlar. Den oppositionella minoriteten var ganska betydlig; isynnerhet i 5:te distriktet till förmån för Goudchaux. I 4:de distriktet, hvars val ännu återstår att göra, fick Carnot vid det första försöket dera röster än hans medtäflare. Man förmodar att han nästa gång vinner fullständig seger. I 3:dje distriktet slutligen har regeringen udit nederlag, och det för ett namn, som icke blott är en opposition, men en protest, en fana, en utmaning. Då Louis Napoleon ville bibehålla den temporära makt man gifvit aonom, för att förstora och förlänga den, har nan velat uppsätta mot honom den man, som, oeklädd med en lika makt, samvetsgrannt hade aedlagt den, så snart den lagbestämda tiden var ute. Den protest, som uttalar sig i detta val, är så otvetydig, att ingen menniska sätter i fråga att Cavaignac skulle kunna mottaga förtroendet, och att man skall endast hafva smickrat sig dermed, att detta val skulle för honom blifva ett medel att i den lagstiftande församlingen få aflägga, i stället för trohetsed, en formlig protest; — må han försöka det, utropade för några dagar sedan tidningen Fublic, voch han skall se att en regering, som framgått ur den allmänna röstfätten, icke tål någon rebellion, att hon qväser den, att hon icke tål några rebeller, att hon tillintetgör demn. Man tror kanske icke mer på utförbarheten af denna officiella protest än man tror på generalens antagande af förtroendet; men jag upprepar det, detta är den andra betecknande omständigheten vid detta val; man har velat uppsätta en fana, och partierna hafva känt sig nödgade att plantera den på republikens neutrala område, deri tillämpande Thiers? uttryck, att det är den, som framkallade de minsta söndringar. Under denna synpunkt är Cavaignacs namn det bästa och det mest framstående. Men det angifver också fortfarandet af allt det oroande och betänkliga i vår ställning; ty om dess republikanska färg betyder en vapenhvila, kan den under inga vilkor beteckna en fred. 4. H. mon