Aftonbladet – 18 mars 1852, sida 2

mycket lågt pris. Krigsrätts-undersökningen angående kratexplosionen vid Lo-udden. (Forts. från gårdagsbl.) För att visa, att vid explosionen verkligen funnits i kruthuset en så betydlig qvantitet krut som uppgifvits, begärde kaptenen Erlin att artilleristerna Svensson och Håkansson, hvilka vid ett tillfälle den 14: Oktober sistlidet år varit honom bebjelplige att derifrån athemta 15 centner krut, måtte blifva hörde säsom vittnen angäende sagde omständighet. Dessa berättade nu enstämmigt, att de vid berörde tillfälle, då de i ofvanuppgifne ändamäl varit inne med kapten Erlin uti kruthuset 22 3, varseblifvit att detsamma varit indeladt uti fem öfver hvarandra belägna afdelniogar, utaf hvilka de fyra nedersta varit alldeles uppfyllda utaf med streck omslagna och förseglade krutfjerdingar, hvaremot de, i anseende dertill att det icke varit tillräckligt ljust derinne, ej kunnat se om äfven den femte och öfversta afdelningen var på samma sätt uppfylld som de öfriga, ehuru vittnena också der förmärkt fjerdingar stäende. Vid Krigsrättens sednaste sammanträde sistlidne måndag afgaf kapten Erlin, med anledning af den emot honom anmärkta ätgärd att hafva ur kronans förräd försält krut till handlanden Pripp, den ytterligare förklaring att, ehuru Han, såsom förut blifvit omförmäldt, icke sält detta eller annat krut för kronans räkning, han Jikväl ansäge sig vara till en sådan. försäljning berättigad isynnerhet på den grund att, såsom af de hos Krigskollegium och Kammarrätten förevisade räkenskaper kunde inhemtas, hens företrädare i arklimästaretjensten utan åtal eller anmärkning årligen försält kronan tillhörigt krut, uppburit försäljningsbeloppen och desamma till Krigskollegium inlevererat. — Derjemte tillkännagaf kapten Erlin, med anledning af äklagarens yrkande utt E. mätte till Krigsrätten ingifva sina i egenskap af arklimästare. förda journaler för ären 1849, 1850 och 1851, att han redan ingifvit sin journal för sistnämnde är till Krigskollegium, hvaremot han förstört dem för de föregående åren, hvilka han ansett sig icke behöfva längre förvara, då han alltid i det påföljande årets journal infört behållningen från det föregående äret. Beträffande orsaken till explosionen, så har, oaktadt det betydliga antal vittnen som redan blifvit hörda, någon upplysning derom eller ens nägra bestämda anledningar till en sädan upplysnings vinnande ännu icke kunnat erhållas, — Hemmansegaren Winqvist har vittnat, att han, då explosionen inträffade, i närheten af Källhagen mött en mansperson af omkring 25 ärs ålder, hvilken kommit gående frän trakten af Drottningberget och säledes frän det häll, der kruthuset var beläget; att, då vittnet, så snart han hört knallen, tilltalat bemälde person och frågat honom hvad det kunde vara, denne yttrat sig icke kunna förstå det, samt, på vittnets derefter yttrade förmodan att det varit kruthuset som sprungit i luften, förmält: fanns der kruthus? hvarefter den okände fortsatte sin väg till staden, utan att påskynda sin gäng. Hvem berörde okände person varit har icke kunnat utletas, liksom ingen anledning ännu förekommit att antaga, det hans färd från det häll, der kruthuset var beläget, stätt i något sammanhang med explosionen. Om hvilka de två karlar varit, hvilkas stympade lik efter explosionen funnits i närheten, har Djurgårdsarbetaren Löfström lemnat detaljerade uppgifter, Löfström har nemligen berättat, att då han omkring kl. 8 på morgonen samma dag explosionen inträffade gätt ut för att hugga ved i skogen nära der kruthuset var beläget, han sett två karlar, som gätt öfver isen från Loudden och sedermera vandrat vidare öfver Lindarängen framät kongl. borgen. Nyfiken att se hvilka personer det kunde vara, som så tidigt på dagen kommo frän detta häll af skogen, hade Löfström inväntat dem vid grinden till Lindarä då