Aftonbladet – 17 mars 1852, sida 3

skatteirihet for viss tid, belnelse iran krigs. tjenst för alla i fabrikerna sysselsatta arbetare. betydliga. förskotter .af handelsbankerna, js äfven af de kejserliga kassorna mot låg ränta. UTRIEES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 11 Mars, Sedan-jag sist skref hafva våra förhållanden inträdt i ett nytt stadium. Riksdagen har lemnat sin afvaktande ställning och synes besluten att taga ett afgörande steg. Ni känner redan af danska blad de lifliga förhandkngarne i folkethinget om förslaget. till en misstroende-adress och att detta förslag med enorm majoritet genomgått första läsningen. De, som skarpast uttalade sig mot ministeren, vöro Schack, Clausen, Krieger, Grundtvig, Lehmanny-men den-som grundligast medverkade till dess moraliska nederlag var — Monrad. Vi hafva förut omtalat Monrads märkvärdigt oklara ställning i förbindelse med det rykte, som omtalade honom såsom blifvande minister. Hans åsigt af saken har nu tydligare: visat sig för oss. :Monrad; som är:begåfvad med en vidsträcktare statsmanna blick än de flesta bland de med honom liktänkande, insåg till fullo de faror, som ett fullkomligt brytande med -ministeren kunde bringa oss från utlandet, och han ville derföre icke taga något steg emot densamma, ja måste till och med skänka den sitt personliga biträde, om ministeren skulle vilja ajournera riksdagen på en kort tid och då förelägga den en plan till monarkiens iordningställande och de dermed förbundna, nödvändiga grundlagsförändringarne. Derpå syftade hans upprepade interpellationer; men då. regeringen -icke ville gifva något bestämdt svar härpå, menade: ban, att det var periculum in möröv, att riksdagen måste framträda såsom handlande, och ingen har varit verksammare än han att befrämja adressen. Hvad som emellertid aldramest styrkte tviflarne och gjorde de fruktande modige var, att de två afgängne ministrarne, Bardenfleth och Tilliseh, mot -slutet af förhandlingarne begärde ordet och förklarade, den förre ärligt och oförbehållsamt, den sednare litet: mera diplomatiskt, att.de motvissa förbehåll: ville rösta för adressens öfverlemnande tillandra behandlingen. Vid den derpå följande omröstningen gaf thinget med 64 röster emot21 sitt bifall härtill tillkänna. Oppositionen emot adressen fördes från ministåörens sida af dessvanliga Speaker, hr Bluhme, men utan verkan och med förbigående af de egentliga hufvudpunkterna. Resultatet af dessa förhandlingar blef, som sagdt, att ministeren led: ett nederlag, om än blott ett moraliskt, då adressen ännu befann sig blott i ett mellanstadium; och något annat har. troligtvis icke heller varit majoritetensaf-sigt. Misstaga vi oss derföre icke allt för mycket, så kommer adressen troligtvis attin-. skränka. sig till en motiverad dagordning, som väl kan låta ministåren, såsom helhet betraks tad, qvarsitta, men aflägsnar enskilda medlemmar af densamma. Det har icke varit majoritetens . mening -att. störta. hela. ministören och begrafva den under dess politik; den accepterar densamma, antingen såsom en öfvergångslänk i eller. ändamål för utvecklingen; och vill blott hafva-en garanti för ett opartiskt genomförande af kungörelsen genom upptagandet af vissa personligheter i kabinettet. Då ministeren. till följe af. dess antecedentier icke kan anses nog finkänslig för att genast tacka af, kan det förmodas, att man på sådant sätt åtminstone. kan komma till ett ackord. Hafva vi icke blifvit alltför illa underrättade, kan rman derföre vänta att få se den opålitlige Bang aflägsnad och hans två portföljer öfvertagne af öfverstlöjtnant Andree, president i -folkethinget, såsom utrikes minister, och af Tillisch såsom inrikes ininister; liksom krigsministern Hansen förmodas blifva remplacerad af den förre, allmänt. aktade ministern, general Flensborg. Oaktadt. Tillisch förmodas vara alltför konservativ i afseende på landboförhållandena och derföre mindre önskvärd vid hvarje annan tidpunkt, skall maoriteten dock -vara belåten med en dylik personalförändring, och om denna -kan tillvägabringas genom att låta. en motiverad dagordning framträda i stället för adressen med sin mera högtidliga form, kan man antaga, alt letta kommer att ske. Om detta blifver fallet, hvilket vi hafva allt skäl att förmoda, så bedja vi våra svenska vänner att icke af denna aniedning tänka ondt om den danska folkrepresentationen, hvars ställning icke är den behagligaste, i det den beinner sig i en svår ställning emellan dess mandanter, inlandet, å den ena sidan, och det iotande utlandet å den: andres Vi danskar måste akta oss väl för att vilja spela stor men å den andra sidan hafva vi en sjelfst