Aftonbladet – 17 mars 1852, sida 2

Med afseende ä det anmärkte förhällande att kaptenen Erlin vid ett tillfälle till handlanden Pripp ur kruthuset n:o 3 försält ett parti krut, förmälde E., att detta krutparti icke tillhört kronan, utan en handlande Lind, hvilken, i likhet med flera andra handlande, vid med krigskollegium uppgjordt köp af krut, fätt sig öppet lemnadt att när som helst under ärets lopp få afhemta större eller mindre delar af det köpta kratpartiet; hvarföre Lind, för besparing af transportkostnad, stundom plägade sälja sitt krut med vilkor att köparen uttoge detsamma: frän det parti, Lind egde qvarliggande i kronans förräd. Handlanden Pripp, som den 3:e innevarande mänad hördes angående berörde handel, berättade derom, att han, efter erhällen kunskap att krut kunde få köpas af kaptenen Erlin, utan särskild anordning frän krigskollegium, den 1 Juni 1850 af denne tillhandlat sig och på förmiddagen samma dag frän ett mindre trähus vid laboratorium i närvaro af derstädes sysselsatta arbetare afhemtat 2 centner krut, dervid P. ock till E. betalt den öfverenskomna köpesumman 79 rdr bko, utan att E. likväl omnämnt, det krutet tillhörde handlanden Lind, hvilken sistnämnde .dock, uti till krigsrätten inlemnadt intyg, vitsordat, att kaptenen Erlin enligt hans uppdrag under de sednare ären egt försälja af de till Lind på särskilda tider frän krigskollegium anordnade, men ej för hvarje gång till fullo uttagne krutqvantiteter. Då målet den 18 sistl. Februari tredje gången förevar och sedan hörda vittnen besannat hvad kaptenerna Erlin och Lundin uppgifvit om tillsynen öfver kruthusen och det följda förfaringssättet vid uttagningar af krut derifrån, förklarade sig äklagaren, v. auditören Forssberg föranläten att på förhand yrka qvarstad ä bemälde kaptenens egendom, på följande skäl: Vice auditören F. ansäg, att undersökningen rörande ifrägakomne explosion, hvarigenom krut till ett värde af 101,495 rdr 18 sk. bko gätt förloradt, hade till hufvudsakligt föremäl att utreda dels huru nämnde explosion tillkommit och om någon dertill skyldig eller vällande -person kunde anträffas och till ansvar bindas, samt dels om kronans i kruthuset förvarade egendom blifvit af vederbörande så värdad, som med instruktion och i öfrigt gällande föreskrifter öfverensstämmer. Oberoende nu af den upplysning, som kunde vinnas angående -explosionens tillkomst, fann äklagaren emot kaptenerna Erlin och Lundin, hvilka säsom varande den förre arkliförrädets uppbördsman och redogörare samt den sednare kontroilant deröfver, det, enligt äldre ännu i kraft varande författningar, älegat dels att förvara hvar sin nyckel till kruthuset, del att båda vara tillstädes vid alla inoch utlevereringar af krut i nämnde kruthus, genom deras egna uppgifter och vittnenas dermed sämmanstämmande berättelser vara fullständigt ådagalagdt, att kapten Lundin dels vid flera tillfällen, dä krut intagits och utlemnats, icke varit tillstådes, dels ock haft sina nycklar förvarade i löpande förrädet, dertill arklimästaren ensam haft nyckeln ; samt att kapten Erlin ej blott genom emottagande af kontrollantens nycklar till kruthusen undandragit sig den honom säsom upp bördsman pälagde kontroll, hvarigenom han ock beredt sig tillfälle att när som helst utan uppsigt inkomma i kruthusen, utan äfven den 28 Oktober sistlidne är ensam öppnat och innevarit uti det numera förstörda kruthuset AM 3; hvadan äklagaren, då säledes kaptenen Erlin i följd af de hos honom förefonne betönkliga tjenstefel och äsidosättande af tillbörlig värd om kronans honom anförtrodda egendom, icke allenast förverkat all rätt att, i saknad af annan bevisning, få med ed styrka den genom explosionen inträffade förlust, än äfven att för samma förlust erhälla afskrifning; samt kaptenen Lundin låtit en uppenbar och grof försummelse i tillsynen om kronans egendom falla sig till last, hvilken mäste, derest tillgång hos uppbördsmannen bruste, till ersättningsansvar för kontrollanten föranleda, till en början, för beredande af säkerhet ät kronan att vinna ersättning för det bristande krutet, yrkade att qvarstad mätte varda lagd ä kaptenerna Erlins och Lundins säväl fasta som lösa egendom. Till genmäle härä anförde kapten Erlin: att han aldrig sökt-afbälla kontrollanten frän utöfvande af hans befattning, men, i medvetandet om att allt lika noggrannt uträttades, antingen denne var tillstädes eller ej, icke beller ansett behöfligt, att tillhälla honom dertill; hvarjemte E. hemställde huruvida krigsrätten, hvilken icke egde att afgöra om E. vore på balans eller ej, eller om han borde ätnjuta afskrifning, ansäge sig kunna ingå i bedömande huruvida qvarstad med anledning af en befarad balans borde ä E:s egendom beviljas. : Kaptenen Lundin bestred äfven den äskade qvarstaden, hufvudsakligen på den grund att han tillträdt sin befattning utan föregängen inventering och dessutom blifvit frikallad frän allt uppbördsansvar; till bestyrkande hvaraf L. äberopade. just den skrifvelse af krigskollegium den 25 Januari 1844, hvcsrigenom kontrollen öfver arkliförrådet öfverflyttades från persedelbokhällaren till den vid ammunitionsförrädet beordrade förrädsofficeraren, deruti förekommer bland annat att, som artilleriförrädsofficerare i allmänhe blifvit befriade frän uppbördsansvar, krigskollegium tillät, att förrädsinventering icke mätte ega rum i an ledning af ombyte utaf kontrollant vid arkliförrädet och tillade kaptenen Lundin angäende äliggandet fö: honom att vara tillstädes vid alla inoch utlevereringar af krut, att han sökt att, sävidt det varit görligt fullgöra detsamma; dervid han af arklimästaren ickt rönt annat än beredvillighet, men att det, i anseende till den af krigskollegium åt handlande medgifna rät att icke på en gäng utan sä ofta som helst unde: rets lopp afhemta ett från förrädet köpt parti krut icke alltid varit honom för andra tjensteäliggander möjligt att vid dylika esomoftast förekommande krut afhemtningar vara närvarande. Krigsrätten fann härefter det framställda yrkande om qvarstad icke till nägon ätgärd af krigsrätten för anleda. (Forts.) Revy af Rikets Ständers år 1851 församlade horrar revisorers berättelse öfver gransk ningen af riksgäldskontorets styrelse och Törvaltning. 11.