Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 1

sen lunkar under entonig sång hästföraren med sin lilla underliga mössa, då och då uppmuntrande-hästen, Så anländer man till böjden, der man dock är långt under högsta spetsen Pico Rnivo, som ligger icke mindre än 6238 eng. fot öfver hafvet och oftast gömmer sitt hufvud i molnen. Hvad Madeiras naturhistoriska beskaffenhet angår, så är det redan nämndt, att dess jordmån är en lös tuff af lava blandad med kalk, :af en rödgul färg (Saibro). Dess basaltoch tuffmassor hvila på ett betydligt djupt underlag af öfvergångskalk, hvaraf man hemtat anledning att sluta till, att ön icke blifvit danad af någon submarin vulkan, utan att successiva basaltoch tufferuptioner ägt rum, fån en central krater och nedströmmat ät alla sidor laf en såsom öfvergängsbildning redan befintlig ö. I midten af bergen är en dal, val kallad, en insänkning, som redan länge ansetts som den ursprungliga kratern. Beträffande vegetationen, så visar den en märkelig blandning af sydvuropeisk och afrikansk natur. Den bekräftar dessutom det kända förhållandet, att ö-floran är fattigare än närliggande kontinenten. Ty på Madeira bar man bittills ej funnit mer än något öfver 500 växtarter, ett antal som understiger antalet af t. ex. kongl. Djurgårdens vid Stockholm växter. De allmänt odlade växterna äro: sockerrör, kaffe, persikor, aprikoser, äpplen, guave, potates, bananas, arum esculzntum m. tl. På öns högre trakter, i de högre bergen, finnas skogar af lagerträd, valnöt och den för Madeira egendomliga Erica arborea, en trädartad ljung med 30 fots höjd och 4 fot tjocka stammar. Der odlas också hvete och råg, ehuru ingalunda till örs behof, ty säd importeras från Nordaroerika. Djuren äro ungsetär de samma som i Europa. Ödlor äro dock ymnigare, men fjäderfä sälisyntare, vattenfisk