Aftonbladet – 16 mars 1852, sida 1

linsigt i det ännu obekanta, han måste sjelf deltaga i vetandets ständiga föryngring, om han skall kunna ingjuta dess lif hos lärjungen. Och vi äro öfvertygade, stt våra lärosäten ega ej få lärare af denna ordning. Men den stora allmänheten känner dem icke såsom fm någon gång snarare som politiska personer, oftast blott såsom de embetsmän, hvilka hafva att examinera deras söner, med tillägg af ett dunkelt rykte, attyden ene skall vara utmärkt i en sak, den andre i en annan; Det är den studerande ungdomen som medlar mellan universitetsläraren oci allmänheten; med denna kommer den förre i endast tillfällig beröring. Men det varmaste erkännande, vunnet af ungdomen, som är tacksam för hvad den fått emottaga, är icke detsamma som när det vinnes af en al.mänhet, d. ve. 8: af samma ungdom, blott några år äldre, men som pröfvat och användt det emottagna. Generationer af studenter komma och gå, och lärarens verksamhet förblir ständigt densamma, så att säga, utan tillfällen att meddela sig med dem, som pröfvat lifvets olika vägar, och af dem emottaga nya wväckelser. Det börjar förutses, att bufvudstadens medicinska läroverk småningom skall draga till sig undervisningen i läkarekonsien. En af källorna till denna dragningskraft är, att det ständigt Istår i beröring med många af sina fordna, nu på egen hand verksamma alumner. Det skulle förhålla sig på samma sätt med alla fakulteternan, om de voro bofasta i hufvudstaden, der det offentliga föredraget, sådant som det, hvilket gifvit anledning till denna uppsats, är hvarken det enda eller det vigtigaste sättet för den vetenskapliga läraren att I meddela siz med det allmänna. Vi skulle kunna hafva ännu långt mera att säga om denna sida och om andra af den stora frågan. Vi skulle kunna tala om det inflytande, som det allmänna -aktgifvandet på och erkännandet af lärarnes mödor skulle hafva på det nu alltför lösa, andliga sambanIdet mellan dem och lärjungen, på den stora Tmisshushållning med våra andliga krafter, som röjer sig i deras splittring, på de flera vetenskapliga instituter hufvudstaden redan eger i riksarkivet, museerna, samlingarne, observaItoriet, de anatomiska och medicinska instituterna, teknologiska institutet m. fl., hvilka alla synas vänta på att genom ett universitet knytas samman till ett verksammare helt. Vi skulle kunna visa huru mycket konsten i SveIrige ständigt förlorar af att vara skild från sin syster vetenskapen; vi skulle kunna förBy 7tta oss till andra hufvudstäder, till Köpenham. ? Ja ej längre än till Christiania, och se 7enom universitetets närvaro en högre intelligen räder der och derifrån sprides ut i landet; men dessa äro ämnen nog för framtis dens: För når varande vilja vi endast upptaga Migaste inkast mot ett uniett par af de va Po. itels förläggsne. till hufvudstaden. Versltetg TOPIRGAE att i en småstadra ; Det säges någongår, ? ; den enslighet är Iättare VANeN, Som anses nödvändig för ett anstränga studium, — och besynnerligt nog ler mar, då på samma gång åt bäde det ,småstadsaktigs och kammarlärdomens. Vi le åt ingendera. — Det förra är ej främmande för hufvudstaden, och dem sednare trifves der ganska väl, derpå hafva vi talrika bevis, både af vetenskapsmän och studerande. Den enslighet, som flitem älskar, kan, som vi förmena, lättare vinnas i en folkrik stad än i en liten; — vi ha ej hört någore påstå, att studenterna i Köpenhamn eller Ber-lin eller andra hufvudstäder äro mer i saknad deraf än de i Upsala eller Lund, — ty dess: vilkor är ett visst oberoende, som lättare bi-behålles der hvarje enskild kan, om han vill, försvinna bland mängden. Men icke så i en mindre stad, der studenterna utgöra en pstor qvantitet, Bland kamrater är det ej lätt att finna enslighet. Vi tänka intet ondt om kamratlifvet, när detta är grundadt på gemensamma allvarliga sträfvanden för framtiden, måhända äfven på gemensamma minuen från fosterbygden; detta kamratlif nöjer sig med några få liktänkande vänner, som lätt finna hvarandra äfven i en större stad. Men detta kamratlif bildas vanligen icke förr än studitiden nalkas sitt slut; det föregås ofta, i dess: början, af ett annat, hvars skadlighet är uppenbar, de första examenslexornas och sexor-nas, det sysslolösa vankandets, det loja småpratets förströende kamratlif, hvars mediemmar hvarje vecka pläga fatta beslut att rästa måndag bestämdt börja läsa, tills ändtligen examen står för dörren och lexan måste läras eller förblifva okänd. Vi hafva ej velat säga, att alla eller ens flertalet studenter genomgå denna de första terminerna invigning, men deras antal, som genomgå den med större eller mindre förlust, är stort nog, att vi skulle önska se den försvinna. Och detta kunde småningom ske i hufvudstaden. Man har sagt, att Stockholm i snöjen, af alla slag har frestelser att erbjuda, som för en studerande ungdom kunde blifva förderflisa. Men hvar finnes den småstad i Svergey som ej har triaden flickor, vin och kort hvar dag att bjuda på? Af dessa slags nöjens KOREAN TEE ANORDNING hurt 4