Aftonbladet – 15 mars 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 15 Mars: När man i utlandet talar. om Sverige, är det vanligen med den hyllning, som man egnrar störa medeltidsminnen, och för öfrigt ej sällan med den ringåktning, som träffar obetydliga ättlingar af lysande fäder: Vid föreställningen om vårt närvarande knyter sig vanligast begreppet om bränvinssupandet och den religiösa intoleransens . Under det att resande främlingar klaga öfver den andliga liknöjdhet och sömnaktighet,. som: herrskar inom vår kyrka, skyldra vi intör det förvånade Europa ned två nyligen timade landsflyktsdomar för vaffall från deh rena Evangeliska läran; och om allt får gå sin jemna gång kunde vi ännu innu få upplefva en ytterligare sauto da för, väl ej. med bål; och lågor, men dock med böter och-landsflykt; — allt för ,den rena evangeliska läranp. å Vi hafva uti några af våra sista nummer redogjort för ett mål som för närvårande hvilar hos hofrätten, nemligen en. enskild. persons, och dertill lekmans. angifvelse mot, pastorm vid: härvarande katolska församlingen och föreståndarinnan för denna församlings skola, att hafva intalat några qvinnor och barn att öfvergå till katolicismen och sålunda affalla från den, rätta evangeliska läran. Vi lyckönska det svenska Zion till det eldiga nit för def rätta läran, som framkallat en ny riddare för samvetstvånget. Det vore synd om ej vårt svenska presterskap uppresår. en ärestod åt denna nya trosriddare, som nyligen dragit sitt glinmande svärd till försvar . för den v,rätta evangeliska läran. Vi vilja här ej Sysseliutta oss med sjelfva beskaffenheten af målet, som i öfvermorgon åter förekommer till: hoffrättens behandling, ej heler vilja vi föregripa det stumdande afgörandet. Vi vilja blott i förbigående fästa uppmärksamhet på den utan:tvifvel betydelsefulla omständigheten, att aktor i målet, hr advokatfiskalen Billberg, då han emot de anklagades sakförare försvarade beKörigheten af kärandens anklagelse, stödde dennå behörighet ej på grundlagsparagrafens ordalydelse och den enda tolkning deraf, som enligt regeringsformens 83 är lagligen tillåten, utan derpå, att den grundsats, hvilken man genom ja velat göra gällande, sedermera icke blifvit hållen i kelgd, och att lagstiftande makten, genom sin handläggning at sednare religionsmål, fastställt prejudikatet utaf fasthållande af äldre stadganden i ämnet, med förbigående af den nu gällande grundlagens otvetydiga mening. I Tegeriögstormens Å6:de 8 heter det såsom bekant bland annat, att Konungen bör ingens