Aftonbladet – 13 mars 1852, sida 2

förklaring öfver dess form och tillvaro. I detta klimat, der en lysande gol öfverflödar största delen af året, vore det utan tvifvel beqvämast att gå barhufvad och känna svalka i sina lockar. Men man kunde då icke visa sin vördnad för den som vederbör, och folket helsar här alltid vänligt på en, alldeles som hemma hos oss på landsbygden. Man har derför äppfunnit ett slags hufvudprydnad, ett slags kalott, af blått kläde fodradt med rödt, som ej utgör en betäckning; men som man kan aftaga under en sirlig bugning och med en vänlig helsning. Spetsen på kalotten lärer förut vara doppad i vigvatten, för att desto säkrare förvärfva sin underhafvande jungfru Marias och alla helgons kraftiga beskydd. Rundt kring de små boningsrummen finne man i allmänhet en-välsignad skara af barn, alla mera eller mindre trasiga och ruskiga att åse, ofta tiggande af den förbivandrande på ett ganska efterhängset sätt. Landtfolkets lefnad är tarflig och mättlig. De äta till största delen endast lök och bröds Dock äro de i allmänhet af ett glädtigt lynne; man finner dem ständigt -småsjungande, oc om qvällarne församla de: sig vid någon af gårdarne och dansa vid ljudet af någon gultarrs strängar: Deras intellektuella ståndpunkt är icke hög, hvilket i betydlig mån torde kunna tillskrifvas de indolenta presterna. Jesuiterna, som nu äro fördrifna, likasom sedan Don Miguels tid alla kloster äro i Portugal upphäfde, hade dock förtjensten af några skolors grundläggande; nu äro de i ytterligt lägervall. Också är emigranternes antal stort; det säges ; vara icke mindre än flera tusen, som årligen begifva sig till Brasilien eller de engelskt-vestindiska kolonierna, (Forts. följer.)