Aftonbladet – 13 mars 1852, sida 1

deirabåtar med sina högt uppstående föroch akterstäf, som likna lätta gondoler, ros af den bruna, solbrända, sparsamt beklädda befolkningen och innehålla öns frukter: apelsiner, guave, valnötter, m. m. till ett för oss oerhördt godt pris. Också köptes och åts. Efter att en rund stund hafva mättat oss med de läckra frukterna och med betraktandet af öns bergmassor och den framför oss liggande staden, samt rustat oss i ordning till de förestående exkursionerna, foro vi i land delade i 2 partier: zoologens följe och mitt. Vi landade nära Loo-Rock, en fyrkantig isolerad lavaklippa af väldiga dimensioner, hvarg urhålkningar blifvit åbyggda med tegelsten och hvarpå en fästning blifvit konstruerad, som beherrskar hela redden, staden och dess omgifningar, samt synes nästan ointaglig. Icke långt härifrån, strax ofvan om staden, reser sig en likadan lavaklippa, på hvilken äfven ett fäste befinner sig, San Jao do Pico, som hänger öfver staden såsom en beskyddande eller straffande engel, allt efter invånarnes sinnesstämning och förhållande Funchal är en sydländsk stad i hela sitt utseende. Dess hus äro låga, aldrig öfver 2 våningar höga, med låga tak, som skjuta betydligt ut sina lister, för att meddela någon skugga under en brännande sol. Fönstren äro små eller i nedersta våningen inga, der ersatta af-trägaller, som för det mesta äre slutna, och gifva åt det hela ett högst dystert utseende. Stundom får man i första våningen, der ofta balkonger finnas, se stora, präktiga fönsteröppningar till 3,:delar fyllda af bräder och blott i ett hörn med ordentliga fönsterrutor. Men detta gäller naturligtvis icke om de engelska och andra främmande familer, som här äro bosatta och höra till Fucchals aristokrati, och i hvilkas boningar man. finner all möjlig komfort och lyx,