Aftonbladet – 13 mars 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 13 Mars. Då friherre Palmstjerna inträdde i kernseljen, trodde man i allmänhet att det vankelmod och den benägenhet att uppskjuta och undanskjuta större och mera invecklade frågor, som gjort sig gällande hos vår regeting, skulle upphöra samt lemna rum för ett bestämdare och kraftfullare system; men några egentliga prof härpå ha ännu icke visat sig. Med undantag af regeringens beslut, hvarigenom den åt handeln på landet föruninade frihet inskränktes och gjordes mera beroende af landshöfdingarnes, vära prefekters, egåtgökliga förfoganden, samt några andra is. k. konservativ riktning vidtagna tillgöranden rörande byråkratiens angelägenheter, såsom i fråga om prebenden åt en framtida biskop i Calmar ornln om. ett frikostigt arfvode åt t. f. landshördn en i Malmö, har hos nuvarande minister itlun örmärkts någon större. raskhet eller någon bestämdare hållning än förut. ; Det sätt hvarpå två landshöfdingar handlar den vigtiga skatteförenklingsfrågan tyckes s rare utvisa, att ministåren låter sina nnde nade handla såsom de behaga; ty si y ja, ej gerna föreställa oss, att man här följt KRA äoner från chefen för finansdepe tomentet ehuru det väl eljest företrädes.8. porde Kata riherre Palmstjerp.s skyldi.gbet att tillhålla brr far SNOTAIDEST att i decma a selägenhet förara så, att oj lefmmade rum för grundade gas ga och klander, helst deraf åtskilnä. vehag för ministörra kunna uppstå vid 3 NER sordta riksdag. 7 Chefen för civildepartementet, statsrådet Fåhreus, som är ansva tig för den maktpåliggande jernvägsfrågan och som, genom frågans remitterande till en komm itt6, hvartill Rikets Ständers beslut i ämnet ic ke föranledde, synes hafva velat förskaffa sig andra personers delaktighet i-beförde ansvar, bar, oaktadt föreskrift gifvits; att kommitteen borde med det första. iskomma med betänkane e, låtit detta ärende så lamt bedrifvas, att kom, Witten, som, enligt vårt förmenande, kunnat rea an i slutet af Januari eller början af Februari a fgifva betänkandet, ännu icke dermed inkomi Pit, och för att göra senfärdigheten och likgil igheten mera ögonskenliga, har man längeseda meddelat allmänheten kommitteens beslut, i; Ner åt sjelfva utredningen och sammanfattning en af de förhållanden, som skola ligga till g Tund för detta beslut, har ett ytterligare längre anstånd beviljats. Våren är förhanden, den rätta. arbetstiden börjar, folk som söker arbete och förtjen st för att lifnära sig finnes ända till ett bekla gligt öfverflöd, behof af de utländska pengar, b varmed arbetet skulle bedrifvas, är också k:imbart, den af Ständerne för arbetets förreta— gande bestämda sista, terminen närmar sie: men oaktadt alla dessa pådrifvande om stän-digheter kan civilministern icke förmå lszommittsen till anvärdande af någon skyndsamhet med sjelfva expedierandet af betänk:indet. En likartad svagbet och långsamhet visar sig på andra håll, men vi vidröra här endast de mest fr mstående. i I följd af det beslut Rikets Ständer vid sistliden riks dag fattade om en särskilå undersökning ; angående städernas beskattning, har man vivatat att regeringen skulle för deta ärende tillsätta. en kommitt; men oaktadt. enligt hvad vi hört berättas, viljan varit god: att här gå Ständernas önskningar till mötes, har ;kommittden, så vidt man ännu känner, icke; blifvit organiserad. Beträffande denna sak torde vi kanske böra våra läsares minne återkalla, att det konF ervativa partiet vid förliden riksdag genom gin nitiske handtlangare i bondeståndet, Nils Strindlund, väckte två motioner, den ena, rörande -en kommitte, i-afseende på städernas frioch rättigheter, handel och sjöfart, samt stadsjord, och den andra rörande städernas