Aftonbladet – 11 mars 1852, sida 2

ljungade från. hans. ögons och hans fingrar tryckte krampaktigt Knappen på : hans käpp. Dessa tvetydiga tecken undgingo ej chouanen, hvilken genast tog tvenne steg: bakut och fästäde en misstänksam blick på ryttarens uppskakade drag. : Du gör mig. ledsen, min gosses, återtog denne genast... Jag skulle. önskat vara der för att få säga de uslingarna ett par afskedsJords Dukan. aldrig föreställa dig en sådan lust jag har att svänga sabeln för den goda saken. 007 Åh! min herre, dit. Dt gär skall. ni nog snart få tillfälle till det Nöjets, återtog bonden skrattande. ; . Det är också hvad jag hoppas, min gosse; Jag hoppas att vi skola. råkas än en : Adjö nu, ty jag kan icke färdas fort med en utmattad häst och vill icke komma sent till Kergant.s . far Åhl! förtusan, inte hinner ni dit före. nattens inbrott, och då måste ni ändå fara fågelvägen. Straxt bortom Marie Brechfältet skall ni finna till venster en liten skogsväg, och sen så: behöfver ni endast. rida den rakt fram.n å CNE Tack min gosse, Jag skall komma ihåg dig en annan gångs Hål, återtog chouanen under det han bröt af en: qvist från närmaste bokträd; ,sätt den här lilla gröna qvisten i er hatt, ty der bortnas finns det mänga: bössor som man ej kan upptäcka,v Smyghandlaren åtlydde denna försigtiga varning, tackade ännu en gång sin farliga vän, och började derpå att rida tillbaka utför höjden der han gjort det sällsamma mötet, hvilket likväl utföll lyckligare än han i början vågade hoppas, Vid ett hörn af fältet, der de olyckliga dragonerna funnit sin graf, såg han verkeligen en smal väg alldeles innesluten emellan tvenne djupa diken och öfverskuggad af tät skog, så att han svårligen skulle kännt sig ega mod att ge sig in på den, om ej bokqvisten synts honom vara ett tillräckligt skydd för anfall af så försåtlig natur som det han nyss undkorimit.