Aftonbladet – 9 mars 1852, sida 1

glömma denna fördömda fjerdedels timma, Pelven. Begif er nu af med Guds beskydd. Jag hoppas att ni skiljs från mig utan fiendag kan ingenting säga till dess försvar, om 2) att jag troligen skulle gjort på samma sätt ert ställe. Huru det nu än må vara,. omj: det händer er någon olycka, så har ni härl: qvarlemnat kamrater, hvilka säkert gerna våga: armar och ben för att bistå er. Har jag ej! rätt, Francis? Jag vill följa honom, jag, sade Francis, för att få se hofvets damer., Ni är god och inväntar mig, min herre. Pelven, återtag er värja! Men jag råder er att lemna uniformen. Ni måste äfven förse er med detta olycksaliga lejdebref. Eljest skulle det vara er omöjligt att intränga till dessa herrar, som äro på sin vakt och på krigsfot öfver allt i trakten., Och vänta, fortfor. generalen i. det han skyndsamt skref några rader på ett pappersark, göm detta uti er ficka, så att ni äfvenledes måtte vara försedd med ett säkerhetskort från republiken, ifall ni skulle råka ut för några illasinnade af de våra.n Min general, er godhet gör mig alldeles förvirrad.n ;Jag skulle gerna önska komma er att skap. Hervå fattade med sina båda händer den hand generalen räckte honom, och tryckte den med innerlig rörelse. v Farväl, min general,, sade han, jag vill gå att förvärfva mig rättigheten att få återse er och att fortfarande då få tjena er. Icke mig, Pelven, aldrig mig, men Frankrike, republiken, den mäktiga, öfverseende och ädelmodiga republiken. S pDet var så min mening, svarade Herve. Han bugade sig derpå med uttryck af den djupaste vördnad för generalen, och gick ur rummet åtföljd af Francis.