Aftonbladet – 6 mars 1852, sida 2

derpå, och jag skall ännu, om Gud så vill bevisadet; men. denna republik är ej eder Den bild deraf som är inprägladi mitt hjerta är ej den hvilken ni installerat på våra blod. bestänkta torg midt emot schavotter! Jag ville gifva mitt lif om jag kunde rycka bort de blad; fullt af S0Tg, fullt af blodfläckar, som j finder denna heliga benämning hafven in. flickat uti historiens annaler, Kommande slägten skola aldrig förlåta er att för kommande slägten hafva nedsudlat det stora namnet republik; deras förhöppningars betydelsefullaste ord. De skola ankläga er att hafva genom edra gräsligheter testamenterat en evig förevändning för de fege, en evig ursäkt för tyranner; Låt mig sluta! Du har också ingen. ting nytt att säga mig i detta afseende; jag vet alltför väl, med hvilka argumenter ni vanligtvis bruka rättfärdiga er förskräckliga yrgel; Jag ämnar ej tvista med dig. Fråga blott mina soldater! Fråga dem blott, om de för att blifva segrare behöfva höra bakom sig de rysligheter med hvilka j uppfyllen fäderneslandet! Och hvad dess inre fiender beträffar, skulle säkert våra segrar varit. tillräckliga för att underkufva dem, om ej j genom edra grymheter rmångdubblat deras antal. Styrkan ligger eJ uti omensklighet, bat är ej rättvisa, republiken är ej en skräckregering! Jag har bigtat mig, jag har bekänt min tro under dina allsmäktiga vänners bödelsyxa; jag har gästat deras fängelser. Om jag endast utkommit derifrån för att stå under dens aga, som Jag aktar minst ibland er, så kan det vara tid att tängelsetg portar ånyo öppnas för mig. Res nu, skynda att angifva mig: utskottet skall döma emellan oss; men, rö mig, medborgare! intet oförsigtigt försök af din makt här; du kan förstå att mitt tålamod såväl som ditt är slut, och ingen skall i min närvaro ostraffadt kunna förmå min armå till