Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 2

hos magnetnålen, har man märkt att den, ochh följaktligen jordmagnetismen ;, aldrig hvilar, utan befinner sig i en ständig oscillation; och man har kunnat närmare bestämma dessa rörelsers periodiska omvexling på olika timmar af dygnet. Härvid, tillade hr E., har man gjort det märkvärdiga rönet, att förändringarne hos jordmagnetismen röja sig i samma ögonblick öfver hela jordklotet, huru aflägsna än observationsställena må vara från hvarandra, och det så ofelbart, att Humboldt ansett denna samtidighet kunna till och med nyttjas för bestämmandet af observationsorternas longitudsskilnad. Till iakttagelserna öfver jordmagnetismen hör äfven den om dess intensitet, och efter en erinran om sättet att mäta den, upplyste hr E;: att Gauss har, ifrån observationer, på åtta särskilda orter, härledt en formel, efter hvilken man kan med lätthet beräkna jordmagnetismens intensitet för hvilken ort som helst, på hela jordklotet. Aftonens öfriga föredrag egnades åt elektricitetens thermiska verkningar, hvaribland den elektriska solen för tillfället. utgjorde hufvudsaken; den frambragtes -emellan ett par kolspetsar, förenade med polerna af en Bunsensk stapel om 38 elementer. Ljuset var så fullkomligt, att när man med handen bortskymde ll den bländande punkt hvarifrån detutgick, och blott såg de belysta föremålens former, färger och skuggor, behöfde man erinra sig urvä-l dersaftonen utomhus, för att icke tro att ettl. skarpt midsommarssolsken föll in genom något af salens fönster. I sådan dager skullel en vinterträdgård kunna bringas att förvillande likt härma en-tropisk park; och den tid kommer nog, då hortikulturen tillegnar sig detta mäktiga vederlag för bristande solsken. Menl vid vetenskapens närvarande ståndpunkt vore tankan härpå blott en illusion; ty kostnaden för det elektriska solljuset är ännu så ansenlig, efter hvad hr E. anmärkte, att man hittills nödgats afstå från de många förslag, som blifvit gjorda till dettas begagnande i stället för andra lysningsmedel. Dess praktiska bruk har ännu endast kommit i fråga för fyrbåkar, der skenets styrka på en enda punkt utgör det väsendtliga, men dagern öfver ljuskällans grannskap är likgiltig. Sedan hr E. omnämnt det elektriska solljusets uppkomst genom hvitglödandet hos små koldelar som oupphörligt lösslitas från den positiva polspetsen och öfvergå till den negativa, fästade han uppmärksamhet på att den emellan spetsarne ilande kolströmmen har formen af en båge, som till följd af kolets magnetiska egenskap vänder sig åt olika håll, i mån af bågkordans vinkel emot jordklotets magnetiska axel. För att göra bågen mer åskådlig, än när man försöker betrakta den omedelbart, inflyttades den af hr E. i ett slags solarmikroskop, och bilden derifrån kastades på en hvit tafla. Man hade nu tillfälle att se de hvitglödande kolspetsarne i förstoradt mått, så väl som deras af frånoch tillströmningen danade olika former, jemte sjelfva den bågformiga strömmen, och kunde stundom märka en eller annan större kolgnista, som lossnat och medföljde från den ena polen till den andra. Utan förstoring kan allt detta ses, när en ännu kraftigare stapel är verksam; hr E, nämnde att Despråz i Paris användt en om 600 Bunsenska elementer, och dermed bragt ljusbågen till en längd at flera tum; naturligtvis är det endast genom mörkt färgade glas, som ögat kan utan äfventyr granska en dylik ljusutveckling. — De af Despråz anställda rön öfver stapelparens verksammaste anordning, och öfver förhållandet emellan parens antal och stapelns värmeförmåga omnämndes, jemte framgången af de försök han gjort att med sin stora apparat smälta flera slags ämnen, som dittills ansetts för osmältliga, t. ex. demant. — Hr Ev visade sjelf ganska märkliga prof på sin 38Ipariga stapels värmeförmåga, Platinableck Iglödgade och smälte mellan dess poler hastiIgare, än ett lösgjordt lacksigill från ett brefkuvert skulle kunnat tändas och smälta vid en stark ljuslåga; långa jerntrådsstycken höllo sig rödglödande mellan polerna; och vid minIsta förkortning af polafståndet, tändes och afI smälte de. Hr E. omnämnde slutligen den I praktiska tillämpning man begynt göra häraf för sprängning under vatten, och för undanIsprängning af stora klippstycken på en gång; )— vi erinrade oss härvid den märkvärdiga Ibortsprängningen af Shakspearsklippan vid DoTver. Att bringa dylika massor vid samma lögonblick i rörelse med krutets tillhjelp, skulle licke kunna ske utan med vilkor af samtliga Ide dertill laddade bergskottens eller minornas lantändning på en gång; men detta vilkor uppfylles utan svårighet af elektriciteten. På sätt hr Edlund åskådliggjorde, föras två isolerade ledningstrådar, nedtill förenade med en fin tråd af jern eller platina, till tändkrutet för hvart borrhål eller hvar sprängkista, och den ena ledningstrådens yttre ända förenas med Jena polen af en tillräckligt kraftig elektrisk stapel. När skotten skola lossas, behöfver man sedan blott bringa den andra ledningstrådens ända i förening med stapelns andra pol, — en operation, som kan äga rum på så stort afstånd från sprängstället, att icke .Iminsta skada från explosionen är der att befara. I samma ögonblick föreningen sker, glödga samtliga de genom tändsatserna anIbragta fina jerneller platinatrådarne, och Isprängladdningarne afbrinna samtidigt. b ) Festlig tillställning för fabrikör Bergström. Allmänheten känner redan tillräckligt historien om Ide svenska slöjdprodukternas deltagande i verldsexpositionen sistlidet är, det obehagliga intryck, som den svenska afdelningen gjorde på äskädaren, de förödYES NP NE REN PITE TISEOTERIE Ca r kh r kb u n k h d fe I I v ö q 3 1 t l 1