Aftonbladet – 4 mars 1852, sida 2

handen och pennan mellan tänderna, syntes ställa sin gång ifrån gårdens motsatta sida. Nåvälv, sade han, har inte kommendanten Pelven ännu hörts af? Inte ännu, svarade eft af grenadiererna, som nu var på högsta punkten af sin himlafärd. Har man inga underrättelser om honom? Inga, svarade grenadieren, majestätiskt sänkande sig mot jorden. Akta dig att förlora jemnvigten, gamla piggsvin, återtog den unge mannen, litet förargad öfver de lakoniska svar, den tillfrågade gaf honom, och med detsamma sparkade han till den osäkra teatern för dessa eqvilibristiska öfningar. Plankan gaf vika för denna rörelse, stötte först ändan hårdt mot marken och halkade derefter ned af trädstammen med sina båda ryttare, till det öfriga sällskapets stora förlustelse, Under det att de båda gamla lekkamraterne med all möjlig omsorg och orubbligt allvar återstälde plankan uti dess fordna jemnvigtstillstånd, hördes det från skyldtvakten vid den stora hvälfda port, som gick utåt slätten, ett Werda! besvaradt af en sträf och kärf stämma; soldaten skyldrade gevär; ett ögonblick derefter såg man fem ryttare, med sönderrifna och blodfläckade kläder, häftigt instörta på gården. Fyra ibland dem buro republikens hussar-uniform; den femte, den främst ridande; syntes främmande för armeen; han bar inga andra utmärkande tecken än det treförgade skärpet och plymen. Den plötsliga tystnad, som följde på detta militäriska afbrott bland de lekande på gården, och det slags skygghet med: hvilken man sinsemellan hviskade den nykomnes namn, vittnade om att han ej var främmande för större delen af de närvarande, men också att det var en bekantskap, den man återsåg med mera vördnad än nO1e.