Aftonbladet – 3 mars 1852, sida 2

styckena såg han en hvit qvinnoskepnad framskymta. Hervå reste sig häftigt, i det har förde handen till sin panna, liksom tviflade han på sitt förnuft; men snart var det hvita föremålet nära honom, och han igenkände Bellah. Ni här i denna stund, ni, min systerb atropade han, i det han fattade den unga flickanis hand. Fröken Kergant drog undan sin hand. Vill kommendanten Hervå, sade hon kallt, sbevilja mig nägra minuters samtal? Hervå, äåterväckt till det närvarandes verklighet, bugade sig djupt och aftog sin hatt. Då han sedan märkte att Bellahs oroliga blickar spejande sökte att genomtränga mörkret, som herrskade rundt om henne, sade han: Fröken de Kergant kan tala utan fruktan; mina soldater sofva derborta, nära de utbrunna eldarne.n Den unga flickan stödde sig emot den sten, vid hvilken Hervå stod, och syntes en stund samla sina tankar. Min herre, sade hon slutligen, er regering har genom ett nytt brott brutit den traktat, som gjorde oss till edra allierade.n Derom är jag i okunnighet, min fröken., sade Hervå. ; Men jag säger er det nus, återtog fröken de Kergant. ve bugade sig. id Min herrex, fortfor hon, sgör ni er ett sådant begrepp om er Ppligt, att ni anser hedern fordra er fortfarande tillgifvenhet för en förrädisk styrelse? Har m beslutit att belasta ert samvete med alla de oerhörda gräsligheter och dåd, som det kan falla er republik in att ålägga er?, ;Fröken de Kergant , svarade Herve, jag hoppas likväl att ni skall tillåta mig att för neka den delaktighet i brott, hvari ni inblan