Aftonbladet – 3 mars 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 3 Mars, Vi hafva Under den sednaste tiden fått lära oss att af reaktionens öfverallt växande inflyelse vänta allting och förvåna oss öfver intet. Sedan det franska statsstrecket har ingen post ingått, utan att medföra underrättelse om: nåson ny våldsbragd i det samhälle, som företrädesvis till det öfriga Europa utsänder samtidens politiska ideer. Detta har blifvit så vanligt, att en postdag utan underrättelser om någon ny despotisk akt af den franska statschefen nästan skulle hafva gifvit oss den pinsamma känslan af en bedragen väntan. Lyckligtvis hafva vi ej hittills haft att beklaga oss öfver någon slapphet, något afsaktande i den politiska rörelsen, som drifver det närvarande, som fortskyndar absolutismen till den ytterlighet, der de stolta böljorna en gång måste sätta sig,, Folken hafva åtminstone lärt sig att förstå fraserna om det lugna framåtskridandet och den mognande öfvertygelsen, hvarmed löftesförgätna furstar försökt att insöfva frihetens medvetande, under det de genom författningsrevisioner och organiska lagar fråntagit sina folk ända till sista resten af borgerliga rättigheter. Dessa folk hafva genom sina ledares förvållande förlorat tron på möjligheten af en småningom fortskridande utveckling; utan förmåga och utrymme till handling, utan spänstighet, utan lefnadsmod, sitta. de dystert rufvande på framtiden, afvaktande någon slump, någon tillfällighet, som skall ändra tidsströmmens riktning, och nära sig med det negativa hoppet, att så länge går krukan till brunnen, tills hon brister. Den utländska post, hvars hufvudinnehåll vi i går meddelade våra läsare, var mer än vanligt egnad att framkalla sådana intryck. Från flera trakter af Tyskland visa sig förebud till en hungersnöd, som utan tvifvel! skall TE ST Va nr