Aftonbladet – 2 mars 1852, sida 3

Uffe an ER ooo a 0 CEO TTT TA samtal med f. inspektoren Andersson om förloppet vid mordets föröfvande; men alla tre förnekade sig hafva hört något sådant samtal mellan L. och A. En dräng, Johannes Jonsson, hvilken Sandberg uppgifvit hafva af honom dagen efter mordets begäende tillhandlat sig en ring oci en bröstnål af guld, hördes ocksä och förmälde, att han icke kunde minnas sig tillförene hafva sett S., utan att. det varit af L. som han köpt berörde nipper. Äfven vid undersökningen härom invecklade sig Sandberg i flere motsägelser, hvilket gaf anledning dertill att åtskilliga personer mäste inkallas för att höras beträffande äfven denna omständighet. Ringen och bröstnälen öfverlemnades emellertid, med Jonssons begifvande, till allmänna åklagaren, för att i tidningarne upplysas. — I mälet angäende Betty Boström och fru Simonettia Schenström påstod en poliskonstapel sig hafva sett den sistnämnda tilldela poliskonstapeln Ekenberg en så kraftig stöt för bröstet, att han farit baklänges och utan tvifvel skulle fallit i marken, om han ej emottagits af vittnet. Denna vittnets iakttagelse trodde sig fru Simonettas man kunna förklara på det sätt, att E., säsom ock skulle varit förhällandet, gifvit S. en stöt för bröstet så att han sjelf fallit baklänges, hvilket missöde hr S., säsom eqvilibrist, försäkrade också nödvändigt mäste inträffa då en så klen karl som E. toge sig för att skuffa undan en qvinna med fru S:s volym. — På samma afdelning afkunnades utslag i målet angäende f. kronoarbetskarlen Högberg och f. gardisten Ahlqvist, hvilka förut blifvit dömde, Högberg för tredje resan stöld till nitton par spö och tre ärs fästning, samt Ahlqvist för andra resan stöld till 28 dygns fångelse vid vatten och bröd samt två ärs arbete ä straff inrättning, men, innan de undergätt nämnde bestraffningar, rymt från kronohäktet å Längholmen och vid rymningen tillgripit en mängd klädespersedlar; och fick nu Högberg sin bestraffning förhöjd till fulla antalet 40 par spö, hvaremot, då de A. redan ädömde 28 dygns vatten och bröd icke vidare kunde förökas, hans bestraffning blifva lika som förut. I sammanhang härmed hade H. och A. angifvit fångknekten Waxin, att ej blott hafva främjat deras flykt, utan ock deltagit i tillgreppet af klädespersedlarne. Sedan ransakningen äfven härom blifvit fulländad i sammanhang med det öfriga af målet, afkunnade Rätten angäende Waxin det utslag, att, då mot W:s nekande laga bevisning icke förekommit derom, att han varit delaktig i berörde stöld eller uppsåtligen befrämjat fångarnes flykt, han icke kunde i dessa delar af mälet fällas till ansvar. Hvaremot och då W., som förut i egenskap af vaktkarl å Längholmen visat grof försummelse under utöfningen af denna sin tjenst, vore besvärad med starka misstankar att hafva främjat H:s och Å:s rymning frän kronohäktet, samt blifvit lagligen förvunnen om uppenbar värdslöshet vid den honom öfver nämnde fingar uppdragne bevakning, Rätten fällde Waxin att för sin berörde brottslighet straffas med tre mänaders fängelse, derunder han, såvidt tjenligt arbete finnes att tillgå, bör dertill hällas. — Waxin, som förklarades skyldig att genast träda i häkte, begärde att få under besvärstiden vistas på fri fot, emedan han hade hustru och barn att försörja, hvilken begäran dock af Rätten afslogs; hvarefter Högberg och Ahlqvist vid utgäendet yttrade, att det vore hustrun, som finge underhälla Waxin och ej tvärtom, så att underrättelsen om hans häktande skulle bli er glädjefest för hustrun och barnen. Då Högberg och Ahlqvist efter rymningen efterspanades ä hustru Zamors krog vid Träsket; hade ett uppträde mellan henne och poliskonstapeln Haglund egt rum, hvaraf slutliga följden blef, att hustru Z. nu fälldes att för smädeord mot H. böta 3 rår 16 sk. bko, hvarjemte Haglund, för det han i ofrängdt mål tilldelat hustru Z. minst ätta slag, deraf blodviten uppkommit, fälldes att böta 10 rdr 32 sk. samma mynt. — Sistl. söndagsafton ioträffade den olyckan ati en 22-ärig flicka vid namn Cath. L. boende hos sine föräldrar ä Ladugårdslandet, under äknin isbanan i Kongl. Humlegården föll omkull med ken och slog hufvudet mot isen och skadade sig sä illa ati hon i gär morgon afled. Polisförhör kommer i morgon att hållas om olyckshändelsen. — Kongl. sekreteraren G. hade i lördags afton hyrt sig häst och äkdon vid br Lundbecks utfodringsstall ä Riddarehusgården. Då hr G. jemte sin fästmt kommit äkande utför Storkyrkobrinken hade slädan stjelpt mot trottoiren och säväl hr G. som dess fästmö fallit ur slädan, men hästen hade blifvit skrämd och durkat utföre brinken, öfver Riddarehustorget och neråt Riddarehusgränden och sprang i sjön vid roddarebryggan. Säväl häst som släda sjönko innav bjelp hann ankomma, och först i gär afton lyckade: det att medelst draggninrg utanför nya cellfängelset få upp häst och äkdon vr sjön. — Hemslagtaren Stenberg haco : sär låtit till po liskammaren inkalla sin yrkesbroder hemslagtarer Gustaf Lindström med pästäende om ansvar ä L. fö det han sistl. lördag säväl ä krogen uti huset N:o 5( vid Lundtmakaregatan som ä gatan utantör densamma öfverfallit S. med hugg och slag och dessuton oqvädat Stenbergs hustru, som vid tillfället ätfölj mannen. Stenberg yrkade vatt Lindström måtte dömas till allt hvad lag och författningar förmä., Stenberg uppgaf att han, etter uppständen ordvexling i krogen, hlifvit utkommen på gatan, sparkad och miss handlad af L. Förre poliskonstapeln Byman hörde: efter aflagd ed som vittne; han hade visserligen hört att Lindström och Stenberg varit i gräl inne å krogen, men såsom han yttrade sig: medels tramp å foten sökt afräda S. att afsluta ordvexlingen med L. På gatan hade Lindström sparkat Sten berg; men vittnet kunde icke bestämdt uppgifva om det skett af våda eller med berädt mod, ty enlig! B:s förmodan, hade Lindström, då han skulle kasts sig upp på sin utanför krogen stående släda, kommit att sparka till Stenberg, men om också det skett af väda eller med uppsät, var för vittnet omöjligt att förklara. Målet uppsköts för flera vittnens hörande. — En s. k. borstare eller rättare sagdt uppassare R. ä ceit hotell var i går uti poliskammaren tilltalad att sistl. söndag, då han gätt förbi poliskonstapeln Jacobsson, hafva slagit honom i ryggen med sin medhafde käpp. R. bedyrade att han endast på gyckel slagit till Jacobsson och då de en längre tid varit goda vänner, så förundrade det honom att J. kunnat ätala honom derför. Jacobsson medgaf att ban är bekant med R., men då R. flere gänger begagnat detta gyckel, då han mött J.; så ville han nu visa honom att det kostar 28 dygns fängelse vid vatten och bröd att gyckla med en poliskonstapel. Hr polismästaren förklarade äfven att sådant nu kunde drabba R., hvarpä denne i den mest sorgliga ton förklarade att han aldrig förfördelat nägon menniska äfvensom förut icke varit tillta!ad i polisen. R. undslapp med att böta 3 rår 16 sk. för förolämpning och 3 rdr 16 sk. för sabbatsbrott, summa 6 rår 32 sk. bko. Nägot lugnare aflägsnade sig R. under yttrande: jag ska aldrig röra någon menniska mer! — Antalet af de olyckliga husvilla, hvilka ä Ba-l: rracken nödgas söka tak öfver hufvudet, uppgick i gär till 162. För 14 dagar sedan var antalet näraj 200. Ett besök derstädes är verkligen förförligt, tyl kl. balf 9 hvarje morgon täga dessa uslingar, efter)erbällande af hvar sitt qvarter svagdricka och ett 2 skillings bröd, likt en färahbjord utistaden för att genom tillfälligt arbete men merändels medelst bet:ande förskaffa sig uppehälle för dagen. Mängen af dessa uslingar kunna berätta att de fordom settlyckligare dagar. Så inställde sig i gär vid de s. k. fö reträdena i poliskammaren en nära 50-årig qvinna och uppgef sig vara förre executionsbetjenten, nu mera sig benäronande grosshandlaren M:s för nägra år sen fränskilida hustru. Hon beklagade sig på det