Aftonbladet – 2 mars 1852, sida 1

. Lundvalls vid Fredsgatan; 1 C. O. OUbergs, N:o 36; ystorg; i 4. Comstedts, N:o 67 Regeringsgatan; i As. L. 4zelsons vid Handtverkaregatan ä Kungsholmen. dukter med hvarje år alltmera bero af dem allmänna marknaden, att längre qvarhålla nämnde system, som genom de svärigheter: det lägger i vägen för bränvinstillverkningen,, utan att kunna inskränka konsumtionen, alldeles onyttigt förstör en stor del af jordbrukets afkastning. Då följden höraf blifvit att betydliga qvantiteter utländsk spanmål måst inköpas, för att fylla bristen efter den misshushållning som det förstörande systemet åstadkommit och för att än vidare hålla det i sin gamla gång, hoppas vi att äfven den mindre upplysta allmänheten skall börja inse, att systemet bör öfvergifvas. Att helt och hållet förbjuda bränvinstill-verkningen kan väl icke komma i fråga vidi den ty värr oerhörda konsumtion af bränvin: som hos oss ännu eger rum. Smuggling och lönnbränneri skulle tillintetgöra verkningarne: af förbudet, som dessutom 1 och för sig vore: ett våld samt ingrepp i näringsfriheten, sådan. den hittills egt rum, och ett ingrepp: som. icke kunde utföras. Böra vi då ej i stället vända oss till friheten för att erhålla någon hjelp för det onda. som näringstvång, privilegier och monopol bidragit att framkalla? Skall friheten i denna. näringsgren mindre än i andra verka till en naturlig jemtivigt mellan produktion och kon-sumtion, mellan deras iatressen som producera råvarorna samt deras som vidare bearbeta dem till förbrukning? Månne den icke ännu bättre än allt annat skall motverka det moraliska och fysiska onda, som blifvit så bedröfliga följder af ifrågavarande handtering? Ått på förhand förutsäga alla verkningarne af en så genomgripande reform i den allmän-na hushållningen som bränvinstillverkningens öfverlemnande åt fri konkurrens, kunna vi ej; tilltro oss, men enligt vår uppfattning af dessa. förhållanden skulle de hufvudsakligaste blifva:: uppkomsten af nya, i stor skala anlagda. brännerier på sådana ställen som egde bästa tillgången på erforderliga råämnen och brännmaterial; upphörande efter hand af alla nuvarande brännerier, såväl de mindre som de större, med högst få undantag, emedan tillverkningskostnaden blefve så mycket billigare vid de nya etablissementerna, att det ej lönte sig att fortsätta de gamla, såvida de voro beräknade på afsalu; en utomordentlig besparing af spanmål, potates, ved och arbetskrafter, då det slöseri, som härmed nu föröfvas vid våra brännerier, komme att lemna plats för ändamålsenligare methoder, vedåtgången för denna rörelse sannolikt derigenom kunde nedsättas till kanske en tiondedel af hvad den nu på hela riket är, samt den nuvarande arbetspersonalen vid 50,000 tillverkningsställen till största delen. indragas och användas till andra för det allmänna nyttigare ändamål; den massa af kapitaler som nu äro fästade vid denna industri, utöfvad på 50,000 särskilda ställen, skulle derifrån till största delen: blifva lösgjorda samt användbara direkte för landtbruket ; den alltför ringa statsinkomst, som bränvinsbevillningen lemnar, i följd deraf att majoriteten af dem, som bestämma denna bevillning, sjelf idkar bränvinstillverkning, skulle med säkerhet komma att förökas till en betydlig summa, som borde användas dels till minskning i andra tryckande skatter och dels att befordra allmänt nyttiga företag, som kunde befrämja jordbruket, näringarne och handeln; Reformen skulle vidare medföra: en fortgående minskning i bränvinskonsumtionen; ty sedan husbönderne ej mera sjelfve äro bränvinstiliverkare och intresserade i att uppmuntra till bränvinsförtäring, hvars kostsamhet de flesta ej tillräckligt mse, då den ej medför någon kontant utgift, skola de motarbeta förtäringen i sina egna hus, och tjenstefolk och arbetare skola icke, såsom nu stundom är förhållandet, från husböndernas sida erhålla anledningar till en större förtäring af den förderfliga varan; minskning i produktionen af denna vara — en naturlig följd af minskningen i konsumtionen; ty det är den sednare som bestämmer den förra och ej tvärtom; lönkrögeriet, som är oskiljaktigt från det nuvarande husbehofsbränneriet, skulle småningom kunna utrotas och folket skulle sjelft hjelpa till att upptäcka detta onda, då egna ekonomiska intressen ej längre manade till dess fördöljande; de olyckliga fördomar, som nu i afseende på bränvinets nytta och förträfflighet äro bland större delen af folket utspridda och som stundligen bland detsamma föra så många i förderfvet, skulle mycket lättare kunna motarbetas och undanrödjas, då de ej mera understöddes af vinningslystnadens förledande beräkningar; och folket skulle med mindre svårighet lära sig att bedöma denna vara så som den förtjenar, då den ej mera ansågs som en källa till rikedom, utan komme att framstå i sin rätta dager såsom en anledning till stora utgifter och ekonomiskt förfall. Att uppräkna flera af de resultater, som kunna af en dylik retorm förväntas, torde nu icke vara behöfligt; men deremot medgifva vi, att då man vill verka på opinionen i denna sak, är det ej nog att tala om reformens nödvändighet och nytta, utan man måste äfven söka att visa dess utförbarhet. Härom skola vi också i en följande artikel säga några ord. —LLt — H.M. Konungen har, till den soir som Ts AA 0 hn AlanaA 4311 LOL PR. IA