Aftonbladet – 27 februari 1852, sida 1

Mi. vv, AR RR RR RR RA medelpriset af statsverket till vederbörande räntetagare utbetalas; 3:0 Grunderna för markegångsprisens bestämmande är ett ämne, som mindre ingår i den nu förevarande frågan och hvars detaljer vi således för närvarande förbigå. Af hvad vi här ofvan utur Kongl. Maj:ts proposition till Rikets Ständer den 1 Febr. 1831 och Rikets Ständers skrifvelse AM 179 den 20 Aug. samma år meddelat, inhemtas följaktligen, att både första och andra punkten, nemligen angående såväl grundräntornas förenkling, som ändring i sättet för deras utgörande, ega ett högst väsendtligt, snart sagdt oskiljaktigt sammanhang, och det är således särdeles anmärkningsvärdt att uti det cirkulär af den :10 sistl. Oktober, som med kontrasignation, af: kr statsrådet. Gripenstedt till landshöfdingarne utgått, regeringen icke med ett enda ord omtalat den sistnämnde af Konung och Rikets Ständer vilkorligen bifallna förändringen, angående dels fullkomligtupphörande af räntetagares uppsägningsrätt, dels inskränk integifvares ensamt till span vensom i öfrigt den förändrade gru markegången efter medelpris. Denna klantderärda ofullständighet uti cirkuläret har jenväl gjort det möjligt, att. deputerade kunnat, såsom i Östergöthlands län, föreställa sig, att frågan icke vore om någon annan förändring än att, för beqvämligheten i kronans räkenskaper, förindra antalet af räntepersedlarne och den barbariska terminologien i jordeböckerna — jå, någön anledning till en sådan tydning finnes till och med i sjelfva cirkuläret, då der nämnes, att vissa hufvudräntepersedlar borde -till utgående på hittills vanligt sätt bibehållas, utan att dervid tillägges, att afsigten för framtiden är ej mindre att uppsägningsrätten skulle dels upphöra; dels inskränkas, än ock att markegången för de bibehållna räntepersedlarne skulle fastställas efter ett, hvarje år för de nästförflutna 10: åren bestämdt medelpris. j Emellertid, och ehuru anmärkningsvärdt det är, att regeringen icke aktat nödigt anbefalla sina befallningshafvande att underrätta de skattdragande, hvilka skulle i ämnet höras, om de nyss omnämnda väsendtliga och för räntegifvarne fördelaktiga vilkoren vid reformen, bör man väl ändock hoppas, att de flesta herrar landshöfdingar ega så mycken kännedom om Konungens och Rikets Ständers beslut i frågan, hvilket blifvit såväliriksdagsrycket, som af tidningarna offentliggjordt, att de, utan att taga exempel från profmötet i Östergöthland, icke underlåta att till öfverläggning meddela omförmälda beslut. Men om, enligt vår åsigt, statsrådet Gripenstedts åtgärd, att i meranämnde cirkulär utesluta åtskilliga af frågans vigtigaste delar, är klandervärd och kan blifva högst vilseledande, så är det ej heller mycket bättre med det af honom utarbetade förslaget å de hufvudsakliga räntepersedlar, som för framtiden skulle i hvarje län bibehållas. Härvid kan erinras, att då regeringen ansåg sig böra till öfverläggningar i hela riket utsända ett sådant förslag, hade det väl varit i sin ordning att regeringen deröfver till en början inhemtat kammarkollegii yttrande, som bordt blifva ganska nyttigt för saken. Men finansdepartementet synes på sednare tider särdeles benäget att 1 skatteförenklingsfrågan förbigå nämnde kollegium, och derföre var ej heller kollegii yttrande inhemtadt, innan propositionen vid sista riksdag aflemnades i dennå fråga. Kammarkollegium är dock det embetsverk som obestridligen har bästa kännedomen om förhållandet med grundskatterna, och det är nästan obegripligt hvarföre man likasom fruktar att draga fördel af dessa insigter, hvilka enligt vår tanka kunnat vara den tillförordnade finansministern hr statsrådet Gripenstedt till synnerlig uppbyggelse. Om nämnde förslag, som skulle tjena räntegifvarne till ledning vid deras yttranden i ämnet, kommit att i kammarkollegium undergå en förberedande behandling, hade besväret för räntegifvarne efter all sannolikhet blifvit betydligen förminskadt. Vi vilja också gerna föreställa oss att förslaget i så fall blifvit betydligen förenkladt, samt att icke en sådan mängd skattetitlar kommit att föreslås som nu skett för många län, Men på det allmänheten må blifva 1 tillfälle att sjelf bedöma nämnde förslag, meddela vi det längre fram i bladet. Innan vi i dag lemna detta ämne, hvartill vi väl snart få tillfälle att återkomma, vilja vi fästa deputerades i länen uppmärksamhet dervid, att utan hinder af de nu förslagsvis uppräknade många skattetitlarne, kunna räntegifvarne, derest de finna sådant gagneligast, föreslå alla räntepersedlarnes förvandling till penningar, eller till hälften penningar och hälften spanmäl, o. s. v. Enligt hvad vivid ett föregående tillfälle antydt, torde det också för ingen del öfverensstämma med räntegifvarnes sanna incressen, att yrka fortfarandet af sådana skattetitlar, som i anseende till stigande priser ovilkorligen komma att ien framtid höja skatteutgifterna, hvilket måste anses inträffa i afseende på dagsverken, ved, kol, m. fi. De som motarbetat skatteförenklingsreformen, ha gjort det, emedan de fruktat att den skattskyldiga jorden derigenom skulle komma att för framtiden åtnjuta någon lindring i skattebördorna. Må nu innehafvarne at denna jord bevaka sin rätt, så att icke slutliga resultatet af reformen blir en framtida höjning i stället för sänkning i beloppet af grundskatterna. kränk r för —— —2 Ett ord om den blifvande biskopens i Calmar lönlöshet. Den af tidningen Barometern i Calmar uti en artikel, som äfven blifvit meddelad i Aftonbladet, yttrade förmodan, att hr Genberg skulle föredraga biskopsstolen i Strengnis framför den i Calmar, vederlägges i deg af Svenska Tidningen. Vi tvifla icke, att ju Vvencska Tidningen I; dotta afteonda är ki