Aftonbladet – 27 februari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 27 Februari. Den början som under t. f. landshöfdingen grefve Hamiltons ledning gjorts i Östergöthland med provinsmötena för skatteförenklingen, var, enligt hvad vi förut anmärkt, af sådan beskaffenhet, att döma efter den TrTedogörelse som derför blifvit lemnad i Östgötha Correspondenten, att det är af högsta vigt, att räntegifvarnes deputerade vid de andra stundande mötena få fullständigare reda på hvarom frågan är, än som synes hafva erhållits vid mötet i Linköping, hvilket eljest kunde komma att såsom ett slags profmöte föregå alla de andra. . Då regeringens till landshöfdingarne utfärdade cirkulär om dessa möten lemnar allt för ofullständiga upplysningar i ämnet och regeringen, efter hvad som passerat i Linköping. icke synes hafva varit angelägen om att saken i öfrigt blifvit ordentligen utredd för räntegifvarne, anse vi oss för de förestående mötena kunna gagna med en kort redogörelse för denna angelägenhet. Vi vilja i detta hänseende icke gå längre tillbaka än till Kongl. Maj:ts proposition vid förra riksdagen. Denna proposition innehöll följande af rikets ständer äfven bifallna förslag, nemligen: 1:o i afseende på grundräntornas förenkling: att de i ordinarie räntan, så väl den indelta som den kronan behållna, ingående hufvudpersedlar, skulle bibehållas och bestämmas efter olika förhållanden inom särskilda orter under högst 10 följande skattetitlar: spanmål, dagsverken, smör, hö, kol, ved. kött, fläsk, tackjern sarat ströming och lax; hvaremot alla de öfriga skattetitlarne, hvilka benämnas småpersedlar och nu äro beroende af markegångssättningen för hvarje år, må efter ett, på grund af de mnästförutgående 260 årens markegångar, faststäldt medelpris, förvandlas till ett visst oföränderligt belopp penningar; och skulle Kongl. Maj:t, efter det nödiga upplysningar blifvit inhemtade samt vederbörande embetsmyndigheter med underdåniga utlåtanden inkommit, till rikets ständer aflåta ytterligare nådig proposition i afseende å bestämmandet af de hufvudpersedlar, hvilka borde till utgående på hittills vanligt sätt bibehällas. 2:o. Angående ändring i sättet för de indelta hemmansräntornas och kronotiondens utgörande, är af Kongl. Maj:t föreslaget och af rikets ständer beslutadt: Alla de åt embetsoch tjenstemän på lön inde!ta räntor och tionde-anslag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, tillhörande dylika indelningar och anslag, samt de, såsom ersättning för vissa hemman och lägenheter åtföljande besvär, anvisade ränteeller tionde-slag, jemte de vissa städer tillerkända anslag af dylik beskaffenhet, må, likasom de kronan behållna, af räntegifvarne få lösas med penningar efter ett, hvarje ir, för de nästförflutna 10 åren bestämdt medelpris, utan rättighet för räntetagarne att något af dessa anslag till leverering in natura uppsäga (med undantag Lkväl för nuvarande embetsoch tjenstemän som icke vilja afstå sin uppsögningsrätt) att innehafvare af ränteoch tionde-anslag för upphörandet af uppsägningsrätten, samt rättigheten till forsel-lön, då lösen med penningar eger rum, hållas skadeslösa medelst ersättning af statsverket till samma belopp, hvartill forsellön för närvarande författningsenligt tillgodonjutes; j att alla räntegifvares nuvarande rättighet att uppsäga räntorna till leverering in natura, må så snart den i l:sta punkten omförmilda förändring träder i verkställighet endast spanmål, och till de år då gång är lägre, än det för lösen af spanmålen bestämda medelpris, med skyldighet likvä räntegifvarne, att vid spanmälens lever natura erlögga skillnaden emellan spanm värde efter örets markegång och det hög medelpriset. att då räntetagaren icke vill mottaga den ;il leverering in natura af räntegifvaren uppJ, densamma, enligt hvad som ör i kontant erläggas, : ;llna spannmål, ef, få aflemnas till kroatt till statsverket in-, 4 itstäerde moment bor må, lika med ter behörig uj nans uppbördsmön