— Vid berättetsen om de Thamiska företäshingarne i förra veckan nämnde vi att hr Ed: lund då omtalade Faradays nyliga upptäckt omr magnetens inverkan på en mängd andra kroppar, än dem man dittills. hade känt såsom magnetiska, t. ex. jern, nickel och kobolt, och att somliga dervid visat den-öfverraskande egenheten att icke dragas utan bortstötas af magneten. Hvad hr Edlund då blott berättat, det framställde han åskådligt vid sitt följande föredrag sistl. måndag; han upprepade Faradays försök öfver magnetens verkan på vismut, koloch trä. Då vanliga magneter äro för svaga till dylika experimenter, begagnades vid detta tillfälle en kongl. vetenskapsakademien tillhörig elektromagnet, en stor och präktig apparat, som hölls i verksamhet genom :en Bunsensk kolstapel om 6 elementer. Försöken inleddes med en öfversigt, af elektromagnetismen och af de naturlagar för denna, som år 1835 utforskades af Lenz och Jacobi; och hvilkas giltighet, enligt hvad hr Edlund anmärkte, icke blifvit rubbad genom några sednare iakttagelser. ; Det var i hög grad märkvärdigt att vid de nu anställda försöken varseblifva den af Faraday uppställda skilnaden emellan magnetiska och diamagnetiska ämnen. Istället för att en ten af jern, som är magnetisk, upphängd på midten i en enkel silkestråd emellan en elektromagnets poler, vänder ändarne mot dessa, såg man en ten af vismut, som är diamagnetisk, vända långsidorna åt polerna, och med ändarne skjutas bort derifrån. Genom att vexelvis närma polerna mot vismut-tenens ändar, utan att vidröra dem, bragte hr E. vismutstycket slutligen i en fortsatt kringsvängande rörelse, oaktadt vridningsmotståndet hos den härvid mer och mer. sig .snoende: upphängningstråden. Hr Edlund redovisade äfven för de upp: täckter, som Becquerel gjort vid upprepande af Faradays rön, och hvarigenom han visa att en del gaser äro magnetiska men andr diamagnetiska; af denna olikartade beskaffen het äro t. ex. de begge hufvudbeståndsdelarn i den vanliga luften, syrgas och qväfgas Samma olikhet råder emellan flytande ämnen Vid granskning af de öfvervägande bestånds delarne i menniskokroppen, ur denna syn punkt, häfva de flesta befunnits magnetiska gå att en menniska, liggande på en rörlig yta skulle af en tillräckligt kraftfull magnet vän das i samma läge som en jerhstång emella lett par magnetpoler. Efter föreläsningens slut hade. hr Edlun den artigheten att upprepa: försöken för den bland. sitt auditorium, som så önskade; et