Aftonbladet – 25 februari 1852, sida 4

BLANDADE ÄMNEN, — Ertr NorrsKen. Den 19 Febr. på aftonen sägs i Köpenhamn ett ovanligt vackert norrsken, som redan började vid skymningens inbrytande och fortfor till längt in på natten, utbredande sig från n.v. öfver hela nordliga himmeln upp till zenith, bort emot nordost. Det vackra fenomenet gaf en så ri mängfald af scener och vexlade hvarje ögonblick så yfverraskande från den mest hänryckande prakt till nästan hemska scener med vilda fantastiska gestalter, att Man endast närmare kan angifva nägra särskilda momenter. Kl. 7 märktes från n.v. till n. en öfver stjernbilden Svanen hvälfd och denna konstellation omhöljande mörk bäge och concentrisk med denna en dylik ljasare, hvilken sednare stundom hade en sådan jans, att den absorberade den klara stjernan i konsteilationen Lyran. Kl. !,8 var så mycket af Herkules, som ses öfver horisonten, inhöljdt i norrskenets strålar, som nu dallrande sträckte sig upp till Draken och Cepheus, skjutande vackra purpurstrimmor enom en del af Bootes till Stora Björnen, Bortemot kl. 10 öfverdrogs den nordliga himlen plötsligen med tunga, mörka skyar; men snart blef luften äter klar, och nu visade sig en omvexling i fårgspelet, som öfvergär all beskrifning, under det på samma äng sönderslitna svarta eller mörkblå skyar med giantiska former drefvo öfver den ljusa, gulgröna bakunden. KI. 12 samm halfva himlen i ett purpurhaf, som till och med nådde till Orionsbilden i vester, och isynnerhet var djupt rödt vid Perseus och omkring Capella i Kusken, under det oupphörligt bländande hvita strimmor böljade öfver synkretsen, förlorande sig i den oändliga rymden. Hvarken på barometern eller magnetnälen syntes nägon märkbar förändring. Från Örebro berättas om samma naturfenomen å samma dag: Det praktfullaste norrsken vi någonsin minnas oss pafva sett visade sig här sistl. thorsdagsafton: Hela bimlen i vorr, Öster och vester var upplyst af norr. skensfiammor, hvilka i rikaste färgskiftning fladdrade snda upp emot zenith, och hvilkas strälglans framstod så mygket starkare i afbrott mot den mörka molnvägg, som en stund visade sig i söder. Vikunns ej med visshet angifva huru länge norrskenet fortfor men ännu vid midnattstiden var himlen upplyst dera och på gatorna lika ljust som vid mänsken., — PFysn. Vid Vicarello i cianosjön (3 mil från Rom) der i forntiden varit berömda för sin hels och der kejsar Lucius Ve hade en har man vid gräfningen i Jorna funnit flera tusen T antika kopparmynt, hvari bland en stor del af de äldsta Romerska asses, son