Aftonbladet – 25 februari 1852, sida 2

träffade man en förteckning på de författare som njutit understöd och pensioner af civil listan, eller rättare af polisen. Man fann der hvilket icke öfverraskade någon, namnet Car Weil, sedermera redaktör af Constitutionell Zeitung i Berlin, och hvilken vi skola åter finna i detta blads historik; men man fanr också, bland de hemliga pensionstagarne, hi I Henrik Heine, den förste bland liberale, Tysklands Voltaire. Detta gjorde ett snöpligt slu Ipå förtjusningen. I vårt land, der korruptio. nen från regeringens sida icke sträcker sig längre än till ytan, ursäktar man icke ett så. dant skamligt dagtingande med sitt samvete. Henrik Heine, som lefvat i Paris alltsedan å1 1830, hade redan förlorat Mänga af sina vänner genom ett arbete om Börne, deruti har lömskt svärtar denne sin gamle, nyss aflidne vän, i det han på ett förolämpande gätt yttra sig om en aktningsvärd qvinna i Frankfurt. madame W.,till hvilken Börne hade skrifvit sina förträffliga Parisiska Bref. Heine uttydde till det värsta den helt och hållet platoniska och litterära förbindelse, som egde rum mellan m:me W. och Börne, hvilken sednares fläckfria ära bortskymde Rese-tablåernas författare. Denna af låg afund förestafvade handling måste finna sitt straff. Den förorättade qvinnans broder begaf sig till Paris, och då Heine vägrade att gifva honom upprättelse. tilldelade han honom en örfil på ett offentlig caf. Heine räddade sig till Pyrengerna, och han slogs icke förrän långt efteråt, dertill förmådd af sin moders enträgna föreställningar, ett fruntimmer af mycken utmärkelse, bosat! i Hamburg. Sådan var Heine, Från och med upptäckten af hans pension på 6000 francs ur Juliregeringens hemliga fonder, hörde man icke mera talas om honom. Hans lärjungar och anhängare quand meme måste nöja sig med stt insmyga ett och annat beriktigande, i tidningarne. Dessa innehölloberättelser om artyrens fysiaka lidanden (följder af hans kända oordentliga lefnadssätt), hans evangeliska undergifvenhet och hans oerhörda strider. Den store skalden, som hade kufvat Tyek