Aftonbladet – 25 februari 1852, sida 2

vit ett litet grand mera liberal, till följe af de demokratiska åsigter, som hufvudarftagaren hr Miller hyser. Men den fortfar att intaga halfofficiella artiklar och meddelanden från regeringen. Då redaktionen för någon tid sedan tillät sig att något litet förändra innehållet i dessa meddelanden, gaf ministören densamma en vänlig vink, att om den vore angelägen om att få förblifva oantastad,; så borde den afhålla sig från denna slags obehöriga censur. Sålunda dominerar nu det litterära kabinettet i inrikesministeren de båda största tidningarna i Berlin, och just de båda, som hafva sina flesta läsare bland bourgeoisien och det egentliga folket. Hvad som förstås med detta litterära kabinett, skall jag säga eder i min nästa följetong, då jag ämnar fortsätta denna revy af vår press, så framt icke den första deten har allt för mycket tröttat edra läsare. : I afseende på litteraturen måste jag, af brist på tid och utrymme, denna gång inskränka mig till att omnämna den sednaste tidens märkligaste företeelser. Först ock främst såledeg Romancero och doktor Faust af Henrik Heine samt die Rilter vom Geiste af Gutzkow, Romanceron har blifvit förbjuden i Österrike och Preussen. Sannolikt ör den det icke i Sverge, hvarföre jag ju är oförhindrad säga er, att Romanceron icke mera skulle läsas af fo! ed omdöme och smak, derest icke polisen hade blandat sig i saken och gifvit arbetet den förbjudna fruktens oemotståndliga tjusning. Henrik Heine, fordom hufvudman för det unga Tyskland , denna anspråksfulla skola, som under Tysklands restauration yrkade köttets emancipation, :såsomden sjelf uttryckte sig, d. v. s. frånvaro. af all spiriualism och idealism i flosofi och litteratur, vensom en vidsträckt politisk-frihet, — Henrik leine, denne skald som tillbads af qvinnorna för gin Sångernas bok, der den älskbgaste i de t ternas och polisspionernas kr f Henrik Heine har fallit med Februarirevoluionen, Vid plundringen af Tuilerierna på