. finnas der i broderlig förening. Redaktören af theater-uppsatserna, hr Roetscher, en esthetisk pedant, har sett sitt inflytande försvinna med revolutionen, som bragt så Ön andra storheter på fall. Saksamma med hr Rellstab i Vossische Zeitung. Denne produktive författare var Berlins litterära förtjusning före 1348; hans musikaliska kritiker voro i synnerhet en auktoritet. Hr Rellstab, författare till en massa af romaner, bland hvilka två eller tre höja sig öfver medelmåttan (t. ex. 1812), och till flera operatexter, deribland flera af Meyerbeers operor, herrskar enväldigt i de på grått papper tryckta supplementerna till Voss. Zeitung. Men, han herr: skar numera också endast der. Förut var det han som dömde utan appell öfver alla litterära företeelser, och som -afgjorde teatrarnas och konserternas framgång. De goda borgarne i Berlin svuro endast vid honom. Rellstab hade derjemte privilegium på vissa något besynnerliga nycker. Det var han, som upptäckte den första torndyfveln om våren. Den olycklige, quantum multatus ab illo! Nu är det andra som bestämma öfver regn och solsken, som afgöra segrar och nederlag, som upptäcka nya talanger och -— den första torndyfveln. Hr Rellstab är dethroniserad för alltid. Tillråga på olyckan låta smädarne förstå, att han mottagit två silfverkandelabrer af Fanny Elsler för en följetong till hennes. beprisande, och att han inlemnat räkning för en teater-represenion, som han aldrig bevistat och som, till je af första tenorns inträffade sjukdom, aldrig hade. varit gifven.: Huru förunderliga äro icke ödets vexlingar! De hafva icke heller skonat sjelfva Voss, Zeitung, Som bär ett helt sekel på sin hjessa, och som ännualltjemt, genom mängden af sina prenumeranter och er, är den erkändt förste bland Berlins Tys tll fabelaktiga siffror. Det oaktadt är Voss. Zeivungs politiska betydelse ingen. Efter dess gednaste egares, hr Lessings död har den blif