Aftonbladet – 23 februari 1852, sida 1

ligt slut och ånger för dem som skulle våga försöket j I himlens namn; min brors osvaradeAn: dreas.idet: honsåg. på Hebvå med dennaförvånade och redliga uppsyn, somi qvinnoögat ofta blott är ett falskt spel;-hvilker misstanka skulle du väl kunna hysa emot mig 2 ; : Emot dig enskildt, ingens; men, jag fruk. tar att. den tilldragelse,: som nyss egt rum. ej varit .så alldeles:oförklarlig:föralla fruntimren, som: för dig; jag. fruktar. att-den endast varit -en inledning till -mindre: oskyldiga taskspelerier, och. det. är derföre jag nu säger dig, i den förmodan ätt du nog skall upprepa mina. ord, att.jag aldrig:skall förnedra mig derhän att föredraga lifvet, framför äran att dö med. mina soldater. Då: Andrea hörde dessa ord, hvilka uppdagade för henne naturen af Hervås anklagelser, undföll det henne ovilkorligt en djup suck. Gud vare lofvad!. utropade hon med ifver. Jag är öfvertygad om att du och dina soldater ej löpa mera fara än vi under dennä resa. Och, i det hon förde sina läppar fill. brodrens kind, fortfor hon i en hemlighetsfull ton: Du vet ju dessutom att vi äro åtminstone två hör i sällskapet, som inte skulle tillåta att ditt lif sattes på spel. : Och sedan hon lemnat denna droppa opium i den misstänksamma unga Mannens öra, skyndade hon, hoppande lik en ärla, uppför trappstegen i den gamla öfvergifna borgens förstuga. Den stora och irregulära byggnad, som folket! i trakten: kallade: Groachernes slött, bar stämpeln afc alla de olika: tidsåldrar: den sett förflyta sedan dess grundläggning. Den. förnämsta ruinenycdet högsta och starkast befästade tornet af slottsbyggnadenstod ännu i sin fulla höjd, och återstoden af ett fästnings