Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 1

—LL vv AO som menligt kunde inverka på fruntimrens sinnen och äfven uppskrämma en delaf manskapet; men det föreföll honom motbjudande att taga ett våldsamt steg emot den man, med hvilken han så nyss förnyat ett gammalt vänskapsförbund. Midtunder denna obeslutsamhet, kände han en lätt tryckning mot sin arm. sMin bror,, hvsiskade Andreas smekande stämma, du blir visst ond på mig; men jag måste få säga dig att jag ryser i hela min kropp; jag är så rädd... Det är natt-tvätterskor, tror du inte så med? Din toka, svarade Hervå, skrattande. Sedan lutade han sig och hviskade till Kado: Min kära Kado, fortsätt er vandring, jag ber er. Skräm inte min syster.s Kado såg en stund obeslutsamt på den unge mannen, och drog en lång suck, hvarpå han åter satte sig i gång under det han oupphörligt lät sitt radband rulla mellan fingrarne. Hervå vände sig då till soldaterne. sMina gossar,, skrek han med glädtig stämma till dem, det tyckes som det skulle finnas ett slags besynnerliga tvätterskor der nere i dalen; men j. veten ju alla att republiken ej kännes vid dylika; således, framåt, låt gål!s sMin kommendant, svarade Bruidoux, xdet passar sig förträfiligt,ty Colibri som rider här bredvid mig har sex dussin silkesstrumpor att ge dem till sysselsättning. Lugnad i afseende på sina soldaters moraliska tillstånd genom den skrattsalvay som följde på sergeantens skämt, återtog Fervå med mera lugn sin plats bredvid sin löjtnant. Emellertid ju mera man närmade sig af heden, ju mera tydliga blefvo de b nerliga ljuden som tycktes komma från den ödsliga dalen; man tyckte sig bestämdt höra ljudet af ett klappträ, som slås emot vätt linne, och emellanåt bullret af torrt trä som slår emot sten,