Aftonbladet – 20 februari 1852, sida 2

ubel helsade ankomst till Sverge. Under nåora år efter 1823 gafs det flera och mycket briljanta maskerader på svenska hofvet, ehuru Gustaf den Tredjes anda icke lifvade dem. Men småningom och sedan år och omsorger kommit, upphörde de, och. det. fordrades en. ny Kronprinsessa, nya jubelrop och ett föryngradt hof, för att ånyo samla hofkretsen på en maskeradbal. Redan långt förut var den bal, som ägde rum i tisdags, föremål för hundradetals små händers flitiga. arbete, för sömmerskors och modehandlares spekulationer och för den al!männa uppmärksamheten. Ju mera dagen nalkades, desto mer blef den stora maskeraden ett ämne för allas samtal. Stora omkostnader hafva icke blifvit sparade på något håll. Nya kostymer hafva blifvit betalda med ända till 500 rdr bko. Hvad var derföre mera naturligt än att en stor folkmassa skulle samla sig på den väg, hvarest man kunde uppfånga åtminstone en skymt af de kostymer, på hvilka man sjelf måhända sömmat eller till hvilka man furnerat tyget; att igenkänna de masker man sjelf införskrifvit från karnevalernas glädtiga land? Detta inträffade också ganska riktigt. Omgifningarne till Kronprinsessans våning voro: ordentligt belägrade och det erfordrades de vördiga slottsknektarnes herkulsgestalter och löjtnant Krzeeling humana väsende för att bland alla de skådelystna upprätthålla sämja och ordning, samt bereda en öppen och obehindrad passage för gästerne. . ; Klockan omkring 9 började man saralas i Kronprinsessans stora våning, som öfverallt bar spår af den smak för det fosterländska och fornlemningarna från Sverges ärofulla tidehvarf, hvilken utmärker den unga fursten, Synnerligen gjorde den götiska, i ek boiserade och med väggstycken af gyllenläder försedda salen en nästan förtrollande effekt. De första maskerna som kommo — några dominos och herrar i svarta frackar — stodo mäkta dystra i vråarna eller smögo försigtigt förbi hvarann som välnader. Jr I dessa dystra gestalter trodde man s1g 18enkänna rikets statsmän, stadens tre borgmä stare och andra embetsoch tjenstemän, er farne i allt, utom på maskerader. Också såg de ut som hade de haft i sinnet att skrifve en förordning om maskeradernas totala ingtällande. Småningom blefvo Jikväl de stora salon