Aftonbladet – 19 februari 1852, sida 3

Isäger Carey, har den gåttnedifrån uppåt, från dem, hvilka sköta sina egna angelägenheter, till dem, som lefva på skötande af andras. Frankrike, fortfar han, har nu öfverflöd på theorier. S:t Simonism och andra theorier för en tvungen förening hafva uppkommit, der tendensen till frivillig förening funnits i minsta grad. FrihetstheoTrier hafva alltid öfverflödat der, emedan praktisk friThet varit okänd. Nationalekonomiska theorier öfverflöda -der; :och ingenstädes är den sanna nationalekonomien, hvilken lärer att hos andra akta de rättigheter-man sjelf vill. njuta till godo så obekant. Styrelse-och författningstheorier hafva varit oräkneliga; och--likväl har styrelsen alltid varit förd utan afse ende på annat, än de styrandes personliga fördel., Domen behöfver utan tvifvel någon rättelse. Men den, som gjort sig mödan att genomtänka de i de föregående kapitlen af Carey anförda facta, på hvilka den grundas, skall svårligen förneka den en god del sanning, elJler synnerligen förundra sig öfver de hvälfoingar Frankrike undergått, sedån de små männen, väl lärt sig betvifia de stora männens rätt att utarma det herrliga landet, men deremot icke att inse förderfligheten af mycken styrelse eller omöjligheten för nationen att få en -klokare : styrelse, än den sjelf i handling visar sig. 5; England bedömes af Carey naturligtvis mildare; och Förenta Staterna anser han, för att uppnå all den lycka: Försynen dem ämnat; rd det närvarande endast behöfva frigörd sig från det ekonomiska beroendet af England. Huru detta, efter hans tanka, bör ske, beskrifves i sista kåpitlet, hvilket har till öfverskrift: Det -tillkommaåndes, och, jemte åtskilligt förträffligt, t. ex. hvad der säges om indirekta skatter, innehåller en rekommendation af protektivsystemet; hvilken svårligen kommer att öka författarens anseende. 5, Sådant är hufvudinnebållet af den bok, som, författad i den del af nya verlden, der odlingens första frö nedlades af svenskar, nu i svensk drägt utkommit. Författarens karakter, som . skriftställare, torde. af det föregående tillräckligen visa sig. Der han ej, såsom någon gång är falct, hänföres af det irländska blods värma, som flyter i hans ådror, af en förlåtlig beundran för odlingens jättesteg i hans fosterland, eller at några engelska fördomar, är blicken klar, ren och trogen: Ur revolutioner och ur krig anser han ingen lycka. för menskligheten kunna uppblomstra, der. de ej innebära ett verkligt och nödvändigt sjelfförsvar. Af regeringarna fordrar han icke vishet i annan mån, än folken ådagalägga den. Men hvar helst: dessa blifvit genomträngda af den öfvertygelse, att deras lycka endast kan vinnas genom ärligt arbete och fredlig samverkan för gemensamma ändamål, och hvar helst arbetets produktivitet, i fö!jd deraf, är i jemnt stigande, der anser han en fast grund lagd til den fysiska, intellektuella, esthetiska, moraliska och religiösa odling, som utgör allt menskligt samhälles uppgift, och för hvilken de sanningar, han uttalat, äro egnade att mäktigt verka. i Hvad slutligen beträffar öfversättningen af ifrågavarande verk, faller den högst betydliga olikheten emellan det första och de två sedaare shäftenå genast i ögonen; j Väl kunna också i de sistnämnda några oriktigheter anmärkas. Äfven utan att uppebålla oss vid åtskilliga, meningen vanställande tryckeller skrif-fel, bland Kvilka ett (på 76:e sidan af 3:e häftet) tillkommit genom öfverhoppning af en rads, och ett annat (på 104:e sidan af samma häfte) genom öfverboppning af två raders text, kunna vi således anmärka: att was, s. 11 i 2:a bäftet och s. 52 i det 3:e, blifvit öfversatt med var, i stället för blef, säsom det der bort ätergifvas; t att cents, i noten, sid. 121, 2:a häftet, blifvit förvandlade till dollars, och den i originalet verkligen omtalade. dollar blifvit utesluten; att propping, 8. 125, samma häfte, blifvit orätt Tf, versatt, och att öfvers. s. 70; 3:e häftet, läst spin: I niny, i stället för ginning?; i att originalets ord, s. 126, 2:a häftet: Så län detta sakernas skick fortfar hos ett folk med den makt, som det engelska, blifvit missförstädda af öfvers., som skrifver: Så länge detta sakernas skick hos Ei folk skall bero af Englands ätgörandenr; att på s. 36, 3:e häftet; talas om den aristekratiska delen af en deputeradekammare; eburu originalet ta: tar om hela kammaren, säsom aristokratisk; att there, sid. 44; samma häfte; blifvit öfversatt medl: der, i:stället för: dit, säsom det bär bört öf-1 versättas; ? att surwey assessment 8. 68, samma häfte, helt. en-i kelt kunnat öfversättas med grundskatta i stället för: vafsyningsskatt,; att the whole s. 103, samma häfte, blifvit hänfördt till jorden, ehuru det bort bänföras till England: j export; . att öfvörs. s. 110, saroma häfte, missförstätt origioalets, för öfrigt icke rätt tydliga, yttrande: att inom kort hvart är skall lägga en million till Förenta Staternas folkmängd, och trott meningen vara, ati ten 1848 vunna tillökningen af 750,000 menniskor, med ett år till, skulle blifva en full million; å att perpetual annuities s. 112, samma häfte, blifvit ansedda för: liferannuities; och K att s. 113, samma häfte, de, som förneka ett folks pligt att betala de i dess namn af lagstiftande makten sjorda skulder (repudianter), temligen oegentligt nämnas affällingar,. Och denna lista kunde äfven ökas med uppräknande af nägra andra. oegentligheter, såsom-bruket af ordet depositaire, i stället för deponent i 2:a häftet; staternas församling i st. f. statsförsamlingen (s. 64samma h.); privata i st. f. inre (sid. 73, not. 1, s. h.); således i st. f. också (s. 68, 3:e h.); äfvensom man kan erinra, det tons ä 127:e sid. 2:a häftet, och oficers ä 5:e sid. 3:e häftet bort, likasom på andra stälten riktigt skett, kallas tons och embetsmän, samt att Voldenser och Blåskägg äro Kända svenska benämningar, och följaktligen i öfversättningen kunnat begagnas för Validois och Blackbeard: Men i trots af denna sammanletade ;sophög af fel, vittnar öfversättningen af dessa häften om kännedöm både af engelska och svenska språken, om öfning och fyndighet samt äfven om sorgfällighet. j Det sätt, hvarpå 1:a häftet blifvit öfversatt, är deremot sådant, att man svårligen kan finna n) Moreau de Jonnes anmärker i Statistique des peuples de Vantiquite, 1: s. 311, att Frankrike under de tusen är, som förflutit frän Carl den stores tid till den närvarande, ökat sin folkmängd i svagare proportion, än sjelfva det gamla Grekland under den nära lika länga nerinden från Trojas belägring till