Aftonbladet – 18 februari 1852, sida 2

som skyggat tillbaka derför, anseende det föreslagna vara alldeles för mycket på en gång. Så låter man det onda tillväxa, och dess hjelpande fordrar med hvarje år, med avar dag, allt kraftigare åtgärder. Nu ville nan i dag gerna göra hvad man för ett år sedan ansåg öfverdrifvet begärdt; men i dag ir detta icke längre nog, och så: går det allt ramgent: Det vore en orättvisa att säga, det icke personer gifvas, som varmt behjerta dessa beklagansvärda förhållanden; så hafva vi nyligen sett en varm uppmaning i tidningarne, afseendebidrag till beredande af asyler åt fattiga. Men alla dessa varma önskningar sakna sammanhållning och ledning. En sådan ledning är dock hos oss nödvändig till följd af vår oförmåga af sjelfstyrelse. Hvilka äro de som vore skyldige att öfvertaga en sådan ledning, om ej de, som förbehålla sig förmynderskapet öfver samhällsmedlemmarne, som äflas att hålla maktens och inflytandets trådar i sina händer? Må de också nu visa hvad de förmå i detta fall! — De-skulle förmå mycket, om de på dessa vigtiga ärender använde blott en ringa del af den omtanka, som de nu använda på baler, maskerader och andra dylika röjen; men nu äro de ej roade deraf, icke är det med sådane tråkiga ämnena de vilja sysselsätta sina tankar, icke är det till sådana ändamål de vilja använda sin maktfullkomlighet, och derföre — går det som det går. RPS VINT ADA