Aftonbladet – 17 februari 1852, sida 2

fördraga mig, och du kan således förstå, cis, huru plägsamt det skall vara för mig att endast röna köld och fiendtlighet från fordom så vänskapliga, förtroliga vänner., Skulle det kunna anses otillbörligt, kommendant FHervå, begära af er en förteckning på slupens:qvinliga personal? Uti en tid där grannlagenhet är en af de mest sällsynta perlor i Frankrike, löjtnant Francis, är det mig omöjligt att ej tillfredsställa en nyfikenhet,hvars uttryck så väliakttaga konvenansen. Jag skall ej tala om fröken Andrea de Pelven, min syster, emedan jag fruktar att redan jag kanske talat allt för mycket med er om henne.s Francis rodnade återigen; Menn, fortfor befälhafvaren, ni bar ju ursäktat denna broderliga svaghet. Utom denna unga flicka, har slupen, som ni ser derborta på en half mils afstånd, den hedern alt bära madame Eleonora de Kergant, fordom föreständerska uti ett frökenstift; hon är syster till markis de Kergant, min förmyndare; han är den fransyska. republikens mest afsvurne fiende, och,den tillgifnaete, vän som etiketten, förnäm sällskapstonoch hoftoiletten ännu i dessa afskyvärda tider eger qvar. Bakom detta fruntimmer, och på ett vördnadsfullt afstånd ifrån heune, ser pi en ung flicka från nedra Bretagne, som lofvade att bliven af de skönaste varelser som nånsin förtjusat elt manligt öga... Hon kallas Alix. Hon är dotter till medborgaren Kado, den det dugtiga bretagueska vägvisaren som Jedt hästarne hit, och som ni ser står lutad der emot masten, Jag ber er vara. god och observera i förbigående att den mannen, med sitt långt nerhängande hår, sin stora hatt, sina vida byxor och sin rock lå la Louis XIV, är i sitt slag en typ för .kraftfull manlig skönhet, och ni kan af hans lera personer, som, jag är säker derpåy, intel ran