Aftonbladet – 17 februari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 147 Februari. Det är upplifvande-att se, hvad. begäret efter exakta kunskaper är i tilltagande hos: alla klasser. Vi våga tro; att samhällets lycka och förkofran till en icke ringa del hvilar på detta behofs tillfredsställande. Des.k. Thamska föreläsningarne började i, går afton i vetenskapsakademiens amfiteater. Det är-akademiens fysiker, hr Edlund, sony för närvarande håller dessa föreläsningar, hvilka äro fullkomligt fritt tillgängliga för allmänheten, Hr Edlund började sina föredrag med en populär framställning af läran om magneten, beledsagad af enkla experimenter. Skada, att bristen på utrymme nödgade ett betydligt antal personer återvända med oförrättadt ärende. När vi sågo hvilket intresse, och hvilken belåtenhet med sin afton uttryckte-sig i detta betydliga och af högst olika åldrar och samhällsklasser. sammansatta auditorium, kunde vi.ej nedtysta en länge hyst önskan, att dylika bildningstilifällen mätte blifva rätt många. Vi-hafva alltid hyst den tro, att det är fördelaktigt och angenämt. för en vetenskapsidkare att någon gång tvinga sig att behandla sin sak populärt, och att han i allmänhet känner behof att verka såsom undervisande på en större krets af åhörare. Vi hafva till och med hört mer än en af vetenskapsakademiens medlemmar beklaga sig öfver saknaden af den uppfriskande och Jlifvande verksamhet, som ligger i meddelandet af muntlig undervisning. Det skulle vara i hög grad välgörande om en gller annan af dem kunde besluta sig att öppna populära föreläsningskurser.i olika ämnen. Af de många lärda institutioner, som hufvudstaden eger, skulle efterhand kunna bilda: sig ett fritt universitet utan. pedantiska former och nedtyngande examens-skyldighet -— bett system af anstalter för bibringande af medborgerlig bildning för dem som ville och kunde emottaga den. Vi hysa i allmänhet den öfvertygelsen, att sådana fria läroverk för högre medborgerlig odling, de må kallas kollegier, fakulteter eller hvad som helst, äro en bland tidens vigtigaste fordringar, och vi tänka oss sådana böra och -kunna existera ej blott i hufvudstaden, utan till och med i hvarje betydligare provinsstad. Skulle vi-se att någon delar vår åsigt om sådana provinsuniversiteter, skola vi ej dröja att närmare utveckla våra åsigter i detta ämne. Tills vidare önska vi blott, att det måtte uppkomma flera och flera lättfattliga vetenskapliga kurser, isynnerhet i naturvetenskapliga ämnen. Vi tro fullt och fast, att våra bildade klasser skulle med glädje omfatta tillfället att någon afton i veckan finna ett innehållsrikare och ädlare tidsfördrif än det vanliga salongspratet; och för de arbetande klasserna vore sådana bildningsti:lfällen en oskattbar välgernmg. : Vi hafva beundrat de utländska bhufvudstädernas, särdeles Londons, så kallade -aftonklasser,, små universiteter, som så alt säga gå hem, till menniskorna af alla stånd, som ej kunna gå till de stora universiteterna. Det är med bildningen som med religionen, ingendera tyckes rätt vilja trifvas längre mom statsinstitutionernas anspråksfulla stelhet. Båda börja gå ut på torgen och tala till de olörde, som gerna offra sin lilla skärf för att förnimma dessa röster. Vi äro nästan öfvertygade att en låg inträdesafgift ej skulle skada freqvensen af sådana ailonklasser, utan snarare göra, att de besöktes med mera ifver och flit, åtminstone af den fattige, som är van att söka den största möjliga valuta för sina utgifter. Medan vi i föreställningen varsna en framtid af odling, och af odlingen uppkommande sedlighet och välstånd, för våra ringare samhällsklasser, träffas vårt öra af skällande högtidslåt från båda våra riksuniversiteter. Vi meddelade i vårt lördagsbad ett bref från Upsala rörande högtidligheterna i anledning af prinsessan Lovisas födelse. Bref och tidningar med gårdagens post gifva ännu fi digare underrättelser om dessa sötebrödsdagar, både andligoch kroppslig! mering. Ben glada tilldragelsen inom konunpgahuset har af rikets första högskola firats med tvenre akademiska orationer. Vi hafva hållit den första dagens talare räkning för det han, i stället att endast sysselsätta sig med en tilldragelse, som mera enskildt rörde konungafamiljen, lervid fästade några vackra och lärorika beraktelser öfver familjens och qvinnans. betydelse för det nya samhället. Deremot lära de officiösa flosklerna, som man är van att anse oskiljaktiga ifrån all akademisk vältalighet, den andra dagen tagit ut sin rätt så mycket grundligare. I allmönna lifvet förbjuda oss grannlagenhet och goda seder att upphäfva oss till domare öfver andras enskilda lif och leftalare öfver deras husliga dygder. En hvar bör ha rätt att lefva dygdigt; utan att derföre utbasunas såsomen profkarta afmenskliga fullkomligheter. Denna rätt borde billigtvis äfven tillkomma rikets första femilj, dess konungahus. Visste Jess höga medlemmar om allt det fadda smic-! ker, allt det äckliga förtjusningspladder, som vid högtidliga tillfällen hålles om deras privatlif, skulle de helt visst betrakta det med ovilja och afsky, ja, upptaga det med onåd och såsom en förolämpning. Den sanna aktning NS SN . 0 RR gt ER 05 a