Aftonbladet – 16 februari 1852, sida 2

mande länder rörande ingeniörväsendet. 6) Officiella underrättelser. — Med anledning af en i Aftonbladets utikes-afdelning anförd notis, satt österrikiska! idningen Lloyd försvarat konfiskationen af; Orleanska godsen genom hänvisande på Haoverska husets beteende mot huset Stuart. och Bernadottes mot huset Wasa, hvilken sedrare omständighet Aftonbladet ej ansett sig yehöfva bemöta med annat än ett förnekande rågetecken, har en insändare meddeiat oss tt beriktigande, hvarur vi anföra följande: Huset Bernadotte (som tidningen uttrycker sig) är cke i ständ till en sädan orättvisa. Den enskilda örmögenhet, som förra kongl. familjen ägde i Sverige rid regementsförändringen 1809, blef till densamma utbetald, hvaribland för Haga lustslott omkring 40,000 rdr, hvilket af ständerne inlöstes. Det är äfven besant, att Carl Johan på förenämde familjs framställa önskan hos ständerne genomdref, att dessa för en und summa på en gäng fränsade sig förpligtelsen utt ärligen till den förra kongl. familjen utbetala de ;0,000 rdr, hvartill ständerne förbundit sig. — I anledning af den i fångvårdsstyrelsens sista berättelse förekommande och derifrån af ss citerade, från fångpredikanten vid cellfänselset i Wexjö lemnade uppgiften, att en ange, som blifvit dömd till döden för ett mord ;ch sju rån samt afrättad, in i sista stunden påstått sig vara oskyldig till mordet, ehuruväl han sjelf ansåg sig genom sina öfriga brott nafva förtjent det ådömda straffet, innehåller Posttidningen för i lördags några upplysninsar angående ifrågakomne fånge samt det ransakningsmål, hvari han blifvit dömd till döden. Dessa upplysningar äro följande: Handlingarne i detta vidlyftiga och vidt utgrenade prottmäl upplysa, att sedan Paul Fredriksson Göthe, endast 25 är gammal, men redan straftad för förfalskningsbrott, första och andra resan stöld jemte inbrott, samt dömd till arbete vid kronoarbetskompaniet i Carlskrona, derifrän rymt den 29 Aug. 1846, nade i September och Oktober månader samma är un ett par härader af Blekinge äfvensom angränsande del af Kronobergs län en mängd tillgrepp, nä stan allt d i förening med rän, blifvit begängne, utmärkande att ett större band af brottslingar sällat sig illsammans. —-Natten till d. 10 Okt. blef ock i Carlskrona stad en judisk handlande, J. M. Ruben, . sitt eget rum, der han var ensam boende, mördad xch en större del af hans egendom tillgripen. Länge saknades anledningar till misstankar emot nägon viss verson, att hafva mordet föröfvat, men sedan Göthe len 3 Nov. häktades och för andra brott tilltalades, fanns han i häktet innehafva ett bref, till en del skrifret på tjufspräket, deri Göthe varnades att tala med on namngifven qvinna om juden. Denna och an: ira omständigheter föranledde åtal emot Göthe för mordet; han nekade enständigt i början, men, efter let han fått vistas någon tid i ensamhetsfängelse, förklarade han, vid ättonde:ransakningstillfället, synhart rörd, att han vore Rubens baneman och afgat lervid en mycket noggrann berättelse huru vid mor: let tillgätt, i en mängd, äfven obetydliga, omständig aeter, innefattande uppgifter rörande utseendet och beskaftenheten af Rubens rum och bohag samt ät: skilligt, som under och efter mordgerningen sig till lragit, af sedermera hörde vittnen vitsordadt, så ati alldeles otänkbart är, att Göthe icke skulle hafva varit en särdeles verksam deltagare i gerningen. — Denna bekännelse vidhöll han ock icke blott vid de mänga ransakniogstillfällen, då mälet ytterligare af rådstufvurätten i Carlskrona handlades, utan äfven ander fortgängen af ransakningen vid de särskilda häradsrätterna, äfvensom i K. Götha hofrätt. Först mera än två är efter afgifvandet af första bekännelsen om mordet och sedan hofrätten redan dömt i mälet, inkom dit en skrift, deri han återkallade icke blott nämnde bekännelse, utan ock hvad han förut er-. känt i afseende på tre af de sju rån (tretton sådane, begängna inom nägot öfver två mänader, voro anmälde), för hvilka han blifvit saker ansedd. I afseende på dessa tre rän förekommer särskildt, att hans erkännanden voro med vittnen och flere omständigheter styrkte; vid det ena af dessa tillfällen hade han ock i pannan fått ett sär, deraf han burit märke. Härefter tillägger Posttidningen: Det vill synas, som Göthe, qvick, liflig och förslagen, men häftig, vildsint, ledd af sina passioner och van att umgäs med lögnen, äfven velat dära sitt eget samvete med den tanken att ban icke varit skyldig till det gröfsta af de mänga svära brott, derför han blifvit dömd, samt att han dertill hemtat anledning deraf, att han, efter hvad troligt är, icke varit ensam om mordgerningen och säledes tilläfventyrs kunnat föreställa sig att det sista, dödliga hugget icke blifvit af honom gifvet. Att Göthe varit en särdeles verksam deltagare i mordgerningen utvisa alla omständigheter och derom var man jemväl i orten öfvertygad. — Man läser i Wermländska Korrespondenten : Ryktet om ett i sommar blifvande lustläger i södra Sverige synes alltmera bekrätta sig, ätminstone för att döma at enskilda skrifvelser från Skåne. Vi bekänna uppriktigt, att vi i det längsta betviflat underrättelsens trovärdighet; emedan att under ett missväxtär, som det närvarande, då man snart sagdt frän tvätredjedelar af Sveriges provinser dageligen inhemtar huru nöd och bekymmer fräta omkring sig, sam mandraga truppmassor, för att med dem tillställa paraderingar och andra fill intet tjenande militäriska lekar, det visar en liknöjdhet för folkets lidande, som vi ej väntat oss finna hos vederbörande. Nationen känner alltför väl hvad dessa lustläger uppsluka af statens tillgängar; och en och hvar sann fosterlandsvän ser med smärta, att de summor, som pä dessa knalleffekter rent at bortvräkas, icke heldre användas på företag, som med säkerhet kunna befordra ett allmännare välständ inom riket. Men — det tyckes för närvarande vara så skrifvet i ödets bok, att inga utgitter äro för stora, dä de tillfalla militärväsendet. Detta inhemtas säkrast af rikets ständers hrr revisorers sednaste berättelse om an Nin eaR Af. stgätorå-nta etYtroölse förvaltning Arb