Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 2

leranden Hallen, vid skolan i Westervik studeranden; Janström, samt vid Eksjö skola filosofie magistern Brandsten och S. M. adjunkten Wossner. — Likaledes har Kongl, Maj:t tillagt enahanda irfvodesbelopp ät de vid Skara stifts läroverk under västlidet ärs hösttermin tjenstgörande duplikanter, remligen: filosofie magistern Rosell vid Skara elementarläroverk, filosofie magistern Ähgren samt stuleranderne von Sydow och Lindedahl vid skolan i Wenersborg, filosofie magistern Sörenssen vid den i Mariestad och magister Ligner vid den i Boräs. — Åt läraren i teckning vid Calmar läroverk har Songl. Maj:t behagat säsom arfvode för sistlidet är anvisa ett belopp af 150 rdr. — Som hos Kongl. Maj:t blifvit af vederbörande jord anmälan om fortfarande behof äfven för innerarande år af de 3:ne vid Carlskrona skola anställde xtra lärare eller duplikanter, så har Kongl. Maj:t inder d. 17 förl. mänad funnit godt för den uppsifna tiden bevilja ofvanbemälde 3:ne duplikanter arfoden å 240 rdr ät hvardera; skolande alla ofvanbeförde arfvoden utgå af besparingarne å anslaget till ;lementarläroverken. — Uppå derom gjord hemställan har Kongl. Maj:t funnit godt bifalla, att 700 rdr må, af 8:de hufvuditelns anslag till extra utgifter, till disposition af cheen för ecklesiastikdepartementet utbetalas, för att uny ändas till gratifikationer för nästlidet är ät tjenstemän och extra vaktbetjente inom departementets expedition. — Under den 17 nästlidne Januari har Kgl. Maj:t unnit godt tillåta anställandet af magister A. Nyleus säsom docens filosofiens historia vid Upsala mniversitet, utan hinder deraf att två docenter redan förut äro antagne vid filosofiska professionen. — Kongl. Maj:t har tillåtit att kollekt och stamyoksmedel mä insamlas: för Ljungby till Angerstads vastorat hörande annexförsamling i Wexiö stift, för ippförande af en ny stenkyrka med torn, och för Wärö församling i Halland, för beslutad ombyggnad och utvidgning af denna församlings kyrka. — Sedan styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar, med anledning deraf att, vid granskning af ängvärds-räkenskaperna för åren 1847 och 1848, blifrit anmärkt, det K. befallningshafvande i Kalmar län, ör kringstrykande personers afsändande till hemorten, ätit af fångvärdsmedlen utbetala öfver 579 rår, i skrifvelser, hos nämnde K. befallningshafvande äskat, att lå, enligt förordningen angående fattigvärden i riket den 25 Maj 1847, jemförd med kongl. brefvet den 15 Juni (773, kostnaden för kringstrykande fattige personers hemforslande ansåges icke böra af fångvärdsmedlen besostas, K:s befallningshafvande mätte, der sädant icke redan skett, pröfva och afgöra, i hvilka fall ersättningsskyldighet för de betalte beloppen kunde någon församling eller annan vederbörande åläggas, samt om indrifaning af de medel, som sälunda kunde vara till betalning idömde, gå i författning, hade meranämnde K. befallaingshafvande, uppå anförde skäl, hemställt, att, enär au gällande förordning angående fattigvärden uti 184 och 20 2 mom. innefattar föreskrifter angäende de fall, då fattigvärdssamhälle är pligtigt godtgöra kostnalen för dithörande fattiges vårdande och hemsändanle, K. M. mätte meddela det förklarande, att brefvet den 15 Juni 1773 upphört att vara gällande, ifvensom att den kostnad, som är förenad med en för obehörigt kringstrykande eller bettlande häktad persons underhäll i häktet och hemsändande med fångskjuts till försörjningsorten, skall af vederböranle fattigvärds-styrelse ätergäldas endast i det uti sistberörde och mom, at fattigvärds-förordningen förutsatta fall, att personen är ett till understöd berättisadt fattighjon, och att visas kan, det fattigvärds-styrelsen åsidosatt om honom taga den värd, som skälig ir. Efter inhemtadt utlätande af styrelsen öfver fänselser och arbets-inrättningar, har K. M. lätit sig detta ärende föredragas; och dä genom kongl. förordningen angående fattigvården i riket den 25 Maj 1847 blifvit bestämdt, i hvilka fall fattigvärdssamhällen kunna tillförbindas att bestrida kostnaden för värdande och hemsändande af dithörande personer, som sig till annan ort begifvit, har K. M. funnit deraf rara en följd att, utöfrer hvad sålunda blifvit bestämdt, någon ytterligare skyldighet i berörde hänseende icke bör fattigvårds-samhällen åläggas. — Af Svensk Författningssamling utkommo 1 dag N:o 56 för 1851, innehållande krigskollegii kungörelse om underhållsutdelningen från Wadstena krigsmanshuskassa, samt M 3 för 1950. innaehållanda kammerskallagi; kun.