Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 2

xDet blir ju tjugo mot en det, sergeant. Vill du vara så beskedlig och säga mig namnet på den der brokiga trasan, som är upphängd på stormastens topp, och som börjar att sticka mig obehagligt i ögonen? Det är engelska flaggan, svarade Colibri. Godt! Skulle du äfven kunna göra mig den tiensten och påminna dig den der juvelens namn och egenskaper? frågade sergeanten honom, i det han med samma visade med handen på ett trefärgadt standar, som svajade öfver en mängd bajonetter, uppställda i pyramidform. Det är republikens fana. En och odelbar, medborgare Colibri. Dessutom, min gosse, såsom det ofta händer här i tiden, att man utsättes för mindre behagliga möten ibland, så vill jag säga dig, att om någonsin du oförmodadt befinner dig ansigte mot ansigte med en armå af Pro usönrer engelsmän eller hvad för krabater som helst, så behöfver du bara fästa en trasa, som den der, om generalens uppknutna stångpiska, och du skall genast se huru han på minuten, tillika med hela sin armå, vänder hälarne till dig, alldeles som en ung, af yrsel berusad slyngel, som söta mammas kock fäster en disktrasa i ryggen på. Just så förhåller det sig med den saken., Men, sergeant, om vi äro hitkomna för att slåss, hvad skola de sadlade hästarne då tjena till, som den der groflemmade bonden med hängande håret ledde bakom 0s8?p Hästarne,, svarade sergeanten, efter några