Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 2

— Posttidningen har, i anledning af vår förklaring öfver dess anmärkning beträffande en af våra medarbetare, uttalat en grundsats om publiciteten och dess idkare, af den beskaffenhet, att vi deremot måste på det bestämdaste protestera. Vi hade föreställt oss att publicisten står till svars inför allmänheten för hvad han skrifver, ej för hvad han heter. Posttidningen säger oss tvärtom att publiken måste veta hvem som skrifver, för att veta kur han skrifver. Vi trodde att våra personer betydde ingenting för allmänheten, och att denna dömde efter skriften till författaren, snarare än tvärtom, efter författaren till skriften. Men det måste förhålla sig tvärtom, sedan den som innehar första rangen i rikets tidningspress säger annorlunda, och vi vilja i följe deraf gerna tro att det höga anseende, Posttidningen åtnjuter i hela verlden, beror mindre på förwäffligheten af dess innehåll, än på den upphöjda personligheten hos dess ansvarige utgifvare.