Aftonbladet – 12 februari 1852, sida 2

af Elaisas löpningar utfördes något mera vi brato, såsom äfven kompositören antydt. Om utförandet af denna opera på vår scer kan man säga, att det hvarken är bättre elle sämre, än man sedan någon tidblifvit var att i allmänhet se operor på vår scen gifna. M:l1l Normani utför Elaisas parti med der konstfärdighet, som man af den högt uppburna prima donnan haft skäl att vänta, och höjer sig tillika i sittspel icke sällan till en tragisk lyftning, som kommer allmänheten att med öfverseende fördraga, eller till och med någon gång att med bifall upptaga, äfven de — huru skola vi säga? — mindre lyckade toner, som dock ibland undfalla den firade sångerskan. Hennes uttal af svenska språket har äfven småningom vunnit i renhet och tydlighet, hvilket man desto hellre bör erkänna såsom en förtjenst, ju svårare detta uttal eljest är för en engelsk organ. M:ll Berwalds röst är egentligen icke afnaturen egnad för ett parti sådant som Biancas, hvilket är beräknadt för en djupare stämma afstort omfång. Man har derföre också sett sig Tödsakad att deruti vidtaga några förändringar. Emellertid utför äfven m:ll Berwald sitt svåra parti på ett sätt, som fordrar erkännande af de framsteg uti färdighet och herravälde öfver rösten, hvaraf hon här gifver nya prof. Uti spelet saknar man dock vid åtskilliga tillfillen ännu den värdighet, som tillhör rollen, och äfven det stumma spelet, ehuru ofta lyckadt, är ännu här och der ojemnt och osäkert. M:ll Berwald har i båda dessa afseencen uti m:ll Normani en mästarinna, som hon gör väl uti att studera. Hr Strandberg har såsom Viscardo måhända det genom. melodiernas skönhet tacksammaste partiet af alla, Också skrefs detta parti, om icke minnet hedrager oss, för den på sin tid för sin vackra tenor och utbildade konst namnfsunnige — sedermera så olycklige — sångaen Nourrit, hvilken gjorde färore i denna roll och egentligen beredde hela operans framnång, när denna för första gången gafs på ;san-Carlo-teatern i Neapel. Hr Strandberg gör emellertid icke af detta parti, hvarken i sång eller spel, hvad likväl äfven han med sina naturliga tillgångar och något bemödande)