skulle derför hålla oss föga räkning. Men för att det omdöme vi uttalat icke må synas helt och . hållet omotiveradt, böra vi dockanföra ett eller annat drag till stöd derför. Vi välja för detta ändamål med afsigt ett par af de stycken, som eljest för sin enkelhet och sina lättfattliga melocier just höra till de företrädesvis populära, på det hvilken läsare som helst med någon köusla för musik må vid åhörandet af operan kunna underkasta vårt omdöme pröfningen 2 sitt tycke. Uti första akten, 3:te scenen, förekommer en kör af Biancas säöllskapsdameri E-dur och 3-dels takt. Kören inledes genom ett sprittande flöjtsolo, som äfven fortfar att qvittra under sången, samt utmärker sig för öfrigt genom en glädtig och smekande melodi. Af orden finner man, att denna sång är ämnad att uttrycka damernas klagan och deltagande vid Biancas olyckliga öde. :Men månne icke den åhörare, som händelsevis icke har boken till hands, snarare af musiken skulle draga den slutsatsen, att damerna sjunga någonting svarande emot: Vi bundit hop din bröllopskrans, eller något ditåt, än en slags sorgebeklagelse? Uti andra akten, 4:de scenen, är Manfred ensam på scenen, som föreställer en begrafningsplats vid sidan af en kyrka. Man hör dödsklockan ljuda, och Manfred låter förstå, att det är för hans gemål Bianca, som antages vara död (ehuru man sedan erfar, att hon blott hade blifvit — man vet icke hvarken huru eller hvarför — lefvande instängd i grafkoret). Ifrån kyrkan höres nu en sång af osynliga röster. Det är dödssängen för Bianca. Den är satt för sopraner i unison, till följande vackra ord: Dina hvita vingar skaka, Fridens engellifrån höjden. Lät din trogna syster smaka Fröjden, du de fromma ger. Himmel, tag ditt lån tillbaka! Hon har pröfvat lifvets öden, Offrat kärlek, vunnit döden; Så din vilja evigt sker. Må den uppmärksamme åhöraren döma,om den enfaldiga och andefattiga melodi, som han vid detfä tillfälle hör sjungas bakom kulisserna, kan äises såsom ett värdigt uttryck för den känsla, som geriom dessa ord uttalas!