Aftonbladet – 9 februari 1852, sida 3

t t kretet upphäfver det gåfvobref, hvarigenom Ludvig Filip, några dagar före sitt anträde till regeringen, på sin familj öfverflyttade hela -Isin förmögenhet, som nu införlifvas med statsI domänerna. Nu är den orleanska förmögenIheten af tre slag. 1) Den som prinsarne af l Orleans ärfde efter sin faster madame Adellaide, Ludvig Filips syster, uppgående till omkring 20 millioner, och hertigens af Bourbon I (prins Condes) förmögenhenhet som ärfdes af hertigen af Aumale, värderad till 40 milliod ner. 2) Ludvig Filips privategendom, som han den 7 Augusti 1830 öfverflyttade på sin I familj. 3) Den egendom, som konungen under sin regering köpte och införlifvade med sina privatdomäner.. I början kunde man föTreställa sig, att sedan endast den andra punktess egendom ingår till staten, skulle familjen ännu förblifva i besittning af en enorm Tförmögenhet. Men vi skola genast visa att, Tängt ifrån att 100 millioner, såsom det är j uppgifvet i dekretet n:o 2, äro öfriga för de yngre grenarne af familjen, skall detta dekret verka till. deras fullkomliga ruin. Man minÅnes att i Februari 1850 negocierades för LudI vig Filip ett lån af 20 millioner till betalning jaf sådana skulder, som han ådragit sig såsom konung, t. ex. för nybyggnader och reparaItioner af de kunstiga slotten, inköp af konstsaker och annat så ant. För detta lån pantsattes den egendom Ludvig Filip gaf sina barn;. denna är nu konfiskerad till staten. I följe deraf förlora fordringsegarne all.sin säkerhet, alldenstund staten endast åtager sig betalningen af civillistans skulder, icke priI vatdomänernas. Följaktligen blir det för de TOrleanska prinsarne en hederssak att af de Junder första punkten inbegripna godsens lösesumma godtgöra kreditorerna för hufvudkapiItalet och de förfallna intressena. Man måste Idervid ihågkomma att Ludvig Napoleons egen derifrån afdrager familjens skulder, beräknas återstoden blott till 23 millioner. De hufvudstyrelse sanktionerat denna låneaffär. Hr Foulds, hans egen finansministers namn figurerar bland andra på lånedokumentet. På detta sätt tillintetgör styrelsen garantien för ettlån, i hvilket den sjelf spelade rollen utaf en af kontrahenterna. Den Orleanska familjens förmögenhet uppskattas till :300 millioner. Detta erkännerman . allmänt att vara öfverdrifvet.. Totalbeloppet af de privatdomäner som Ludvig Filip 1830 öfverlät på sin familj var 1850 millioner. Men största delen af denna förmögenhet består af skogar, hvilkas vaktning och brukning kostar så mycket att nettoinkomsten ej går till mer än 2 eller 3 millioner, och denna summa skall delas på 9 personer. Efter konungens död hafva alla revenyerna af egendomen. gåtttill kreditorerna, och prinsarne hafva hufvudsakligen lefvat på drottningens appanage. Den del afOrleanska egendomen, som blir öfver efter konfiskationen af de på Ludvig Filips familj öfverlåtna godsen, utgöres af arfvet efter madame Adålaide, hertigens af Aumale ,egendom och det som konungen under sin regering köpte och införlifvade med privatdomänerna. Om man sakliga egendomarne och slotten äro Eu, La Fertå, Vidal, Amboise, : Bizy-Vernon, Dreux,l La Fere, Corbeil, S:t Gildas, S:t Dizier, Arcl Chateau-Vilaine, Aumale, Tourneau och Brå-l: teuil. Konfiskationen medför äfven för flera ut-: ländska furstar en högst betydande förlust. ! Sålunda förlorar konungen af Belgien det präk-l: tiga slottet och domänet Amboise, hvilket be-t stämdes till brudgåfva ät prinssessan Louise! af Orleans, då hon förmäldes med konungenlr af Belgien. EE Prins August af Coburg, gift med prinsesli san Clementine, förlorar slottet Bizes och åtskilliga skogar. Infantiftnan Fernanda afl Spanien förlorar domänen Armavilliers, somll bestämdes åt hertigen af Montpensier. Prinslå Filip af Wirtemberg, son af prinsessan Ma-l1 ria af Orleans, beröfvas domänerna Ivry, Ro-c seux och S:t Andrå. Följaktligen förvånar!l det oss ej att höra, att de fyra representan-L terna för Spanien, Belgien, Saxen-Coburg ochvw Wirtemberg hafva hållit konferenser, derll man på det häftigaste uttalat sig mot dekreterna. Det behöfver.ej tilläggas, att en stor! mängd personer, som emottagit pensioner afö Orleanska familjen, på detta sätt bringas tilllg tiggarstafven. v Det juridiska försvar, som, föregår akten,S röjer mer än tydligt dess upphofsmans ondalf samvete och öfvertygelse om handlingens rätts-r vidrighet. Det är sannt att efter bestämdals lagar den regerande furstens privategendomlk införlifvades med kronogodsen, Således cite-!g ras parlamentets vägran att inregistrera Hen-i rik IV:s gods såsom privategenom, och att!v konungen fann sig vid detta afslag, och förlr nyare tider anföres konfiskationen af Ludvig lo XVI:s och Carl X:s egendom. Men detln följer af sig sjelft att lagen i fråga endast an-h sår kronans rätt att innehafva och draga re-k veny af sin egendom och dess oafytterlighet!b ill främlingar. Lagen tog icke i betraktandeig en regentfamiljs utslocknande och ännu mindre örlust af kronan. Deraf följde att begreppet tatsegendom, såsom skiljd från kronoegenlom, icke kunde hafva existerat före Ludvig XVI:s afsättning. Det kunde bli en frågalm ör sig, huruvida indragningen af Ludvig X VII:s ch Carl X:s egendom var öfverensstämmande ba ned rättvisa och billighet, men deras sak til kiljer sig högst väsentligt från Ludvig F ilips 2 den punkten, att de vid sin afgång vorofg verklig besittning af kronans egendom, hvarmot Ludvig Filip förr än han anträdde reB eringen öfverflyttade på sina barn sin privata ni gendom, för att hindra dess införlifvande I ned kronans. Hade han förvandlat den i reda a enningar och nedlagt dem i engelska eller ja; merikanska besittningar, hade det varit hans hv vilkorliga rätt. Han valde i stället attlemna! jen i Frankrike och testamentera den åt sina 5 arn i förlitande på den enskilda besittningens kränkbarhet, hvilken aldrig, äfven under 18 hö rs häftigaste och bittraste opposition, af nålu! on blifvit ifrågasatt. I Februari 1848 skulle sv! en vildaste demokrat i provisoriska .regerinKu en hafva ansett det för en skymf, om någon