Aftonbladet – 9 februari 1852, sida 2

Alla säde så; Alla hade önskat att se drottningen afsluta expositionen, likasom hon öppnat den; att höra henne tala. Jag mest af alla. Jag skulle velat se detta lilla kungliga hufvud, som man säger så väl bildadt, se denna b st, dessa skuldror, som man säger så vackra, höra denna röst, som man tycker så. välljudande, detta uttal som man berömmer som så förträffligt och som låter orden förnimmas af alla. Jag ville ha hört henne säga: ord, liknande dessa rued hvilka hon öppnade: expositionen: ; Det är min innerliga ön skan, att befordra ibland! nationerna uppodlandet af alla. de slöjder, som: äro foster af freden, och hvilka i sin ordning bidraga att bibehålla verldens fred. Jag tyckte, att om jag hade fått här se och höra drottning Victoria, så rade jag genont något drag i hennes fysionomi, i hennes väs:; sen kunnat få ett klarare begrepp om henney in det jag nu hade. Hittills hade:hvad jag rört om: henne gjort mig nyfiken, men icke: lar öfver henne, : Jag wille ha sett dennat lrottning ibland sitt folk; ville af något ihen— es personlighet ha fått nyckeln till den slags? rollmakt som hon öfvar på engelska folket, om gör dem förtjusta af en liten drottning; ; om låter dem betala 119,000 för sina stall! ch hundkojor! :..Jag hade då kunnat ut-: öna om denna makt är ofvanefter, en andans : nakt öfver andarna; eller nedanefter — en: (varlefva af det gamla hedniska sinnet, somlåras af skenet och tar molnet för gudinnanp.ag ville ha gifvit :något-till för: att-sedrott-ing Victoria här. Men fåfing önskan! Jag kulle icke se henne nu, utan — sednare. (Forts, följer.)