Aftonbladet – 9 februari 1852, sida 2

UTRIKES. Först i går anlände den i fredags väntade södra snällposten med utländska blad från Pais af den 29, från Brässel, Leipzig och Berin af den 30, från Hamburg af den 31 Jan. ch från Köpenhamn af den 2 Februari. De innehålla inga nyheter af synnerlig vigt. . danska landsthinget har interpellationen till len nya ministeren egt rum. I Frankrike sysselsätter man sig med statsådets och senatens definitiva konstituerande DANMARK. Den 2 Febr. egde H. P. Hansens interpelation rum i landsthinget. Alla ministrarne för konungariket Danmark hade infunnit sig. H. P. Hansen påminte om det hopp, som andsthinget hade uttalat i sin motiverade lagordnirg och hur föga detta hade blifvit ippfyldt. Utrikesministern hade vid den förra interpellationen sagt, att det skulle blifva slut på Schleswigholsteinismen, men dertill finnes ingen möjlighet, om den sista kongl. kungörelsen skall följas. Det hade kanske kunnat blifva ett slut derpå efter slaget vid Idsted och då Danmarks segerrika baner var planteradt vid Eidern; och skulle Danmarks författning kunna vidmakthållas vid utförandet af bemälte kungörelse? Han frågade slutligen, när ministåren ärnade framlägga de aktstycken, som kunde rättfärdiga det i kungörelsen uttalade ordnandet af de särskilda landsdelarne. Utrikesministern Blume häfdade äfven vid detta tillfälle det beröm han i November skördat för slugt beräknad vältalighet och diplomatisk smidighet; men åtskilliga af de klingande sofismer, som nu användes för att skyla den nya ministerens sanna betydelse, voro så grofva, att de alldeles blottställde ministern för Bjerrings dräpande sarkasmer och Kierkegaards slående dialektik, så att ministerens ställning vid slutet af förhandlingarne var föga aktningsbjudande. Sedan Wessely på ett energiskt sätt uttalat, att till em dylik minister kunde folkrepresentationen icke hysa något förtroende, gaf JH. P. Hansen en betydelsefull. epilog, hvari det hette, att riksdagen skulle nu, sedan den hört ministerens svar, förbehålla sig sin rätt att taga det beslut, som omständigheterna kunde för anleda. Från Flensborg skrifves den 29 Jan. att ordres plötsligen kommit från Köpenhamn att upphöra med arbetena på den byggnad, som var ämnad att inrymma de slesvigska regeringsdepartementerna. Sedan de sista händelserna blifvit bekanta har ett stort jubel uppstått bland de schleswigholsteinskt sinnade i Slesvig, De hafva nu i 17, år hållit sig undan och varit helt tysta, nu framträda de utmanande och triumsferande: Nu skall allt åter här bli tyskt, vi få en provinsständerförsamling, som blir tysksinnad, en tysk regeringssch ef (etatsrådet Prehn), då skall det bli enren sning) O. 8. Ve Att ständerförsamlingen skall: blifva eschleswigholsteinsk är temligen sikert, ty vallagen är enkom så uppställd, at,Schleswigholsteinarne skola få majoritet, men den stora massan af den danska jordbrukande befolkningen få ingenting ztt säga. FRANKRIKE. I afvaltan på valen till lagstiftande församslingen, för hvilka tiden ännu icke är bestämd, sysselsätter sig franska regeringen med det deinitiva konstituerandet af de tvenne öfriga rolitiska korporationerna, statsrådet och senaten. Ett den 29 Januari i Monitören offentliggjordt dekret upplöser konsultativkommissionen, bestämmer sammansättningen af statsrådets sex sektioner och anbefaller att denna myndighet genast skall träda i verksamhets Ett annat dekret konstituerar senaten genom att, såsom vi redan af telegrafunderrättelser känna, utnämna marskalk Jeröme Bonaparte till dess president, Meynard till förste vicepresident, samt Drouin de Lluys, Troploug: och general Baraguay-d Filliers till vicepresidenter, dHautpoul till storreferendarie och: Lacrosse till sekreterare. Ehuru sålunda genom detta dekret konstituerad, kommer likväl icke senaten att, liksom statsrådet, genast träda i verksamhet. Statsrådet, som skall bereda de lagförslag, hvilka skola framläggas för lagstiftande församlingen, måste följaktligen genast börja sina arbeten, hvaremot något likartadt icke eger rum med senaten, som också kommer att sammankallas först samti-digt med den valda församlingen. Hr Boulay har blifvit utnämnd till statsrå dets generalsekreterare efter hr Chevalier, soma vägrat mottaga denna befattning. Man talar fortfarande mycket om det OrJeanska konfiskationsdekretet, och många vidhälla ännu den förhoppning, att presidenten, oaktadt man från flera håll försäkrar -motsatsen, ännu ingenting definitift beslutat i afseende på utförandet af detta dekret. Hvad man emellertid med visshet tror sig veta är, att den memoire, som exekutorerne af Lud vig Filips testamente, hr Dupin, hertigen af Montraorency, grefve Montalivet samt herrar Laplagne-Barris och Seribe adresserat till pre. PR Te Eg Alla säde så. Alla hade önskat att se drott