Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 3

riskerat: lifvet, beslöto de att öfvergifva territorie Utah. Deras berättelse slutar som följer: Vi anse det fören pligt att i denna officiella rap. porf omnämna det mänggifte; som öppet erkännes-oct bedrifres ite iet Utah, med kyrkans: uttryck samtycke -och bifall: Detta bruk är så allmänt att man skall finna få embetsmän, och måhända fin nes det:icke en enda, som icke har flera hustrur De förnämsta personligheterna inom kyrkan, hvilkas exempel i allt är de ödmjuke inbyggarnes högsta lag och rättesnöre; hafva alla ett stort antal hustrur, stundom ända till tjugo och trettio, ja Brigham-Young har sannolikt ännu flera. Några dagar före vår afresa, sågo vi guvernörer promenera! genom stadens gator uti en omnibus, ät följd af ett ansenligt antal af sina hustrur, af hvilke mer än två tredjedelar hade ett barn i famnen, et uppenbart bevis att det andra befinner sig i tillväxt Det är icke sällsynt att finna tvenne eller flera sys trar gifta med samma man, och vi kunna citera. et; exempel på en inflytelserik medlem af presterskapet som har till hustrur en mor och hennes tvenne döttrar.Denna sed, ansedd och straffad såsom ett upp rörande brott i alla civiliserade länder, skall aldrig kömma att finna ett-rum i -Mormonernas strafflag. och om man ville strafta det i den allmänna lagens namn, så skulle en Mormonit-jury alltid frikänna.n Teater. På Mindre. Theatern gifvas sedan några dagar tillbaka de tvenne till hr Swartzs recet uppsatta skådespelen: Gubbens Maka. elle: Brunnsläkaren, skådespel i 5 akter af Carl v Holtei, med melodramer af Ahlström, sam sPretendenten och Protektorn, Komedi i en ak af Bayard. Äfven vid detta spektakel har man tillfälle att se kontrasten mellan en långdragen, illa kombinerad tysk pjes och en väl tänkt och sammanbunden, qvick fransysk komedi. Til) den förra kategorien hör Brunnsläkarenp. hvars i allmänhet rätt goda karakterer äro inväfda i en handling, som är öfver höfvan lång och ledsam, sökt och onaturlig. Hela handlingens konflikt och upplösning hvilar ej på några djupare, bindande förhållanden i lifvet, utan på en enda persons, en furstinnas nyck. Till att besegra färstinnans nyck att bortgifta sin hofdam och älskade (?) fosterdotter Res nata v. Sennheim med en man som hon ej älskar, finner baron v. Birka, som älskat Renatas moder, ingen annan utväg än att sjel låtsas gifta sig med Renata. Huru hela detta låtsade : giftermål. går till och huru det blir baronen möjligt att bortföra furstinnans hofdam såsom sin maka, utan att vara ordentligt vigd med: henne, derom upplyser ej förf. Emellertid älskar Renata en annan, en ung läkare, hvilken, såsom vanligt är, för sitt frimodiga och öppna språk fallit i den ädla och soda furstinnans djupaste onåd. Det är skådespelets uppgift att lösa denna fruktansvärda konflikt, och dertill har hr v. Holtei ansett nödigt att för ändamålets vinnande tillställa ofvannämnde låtsade äktenskap mellan Renata och baron v. Birka, Renatas död, beorafning och uppväckande genom den unge äkaren, allmänt sammanträffande vid en brunn, .(venne bindande edgångar, brunnsläkarens förlandning med en bok, kallad Brunnsläkaren, vilken furstinnan önskar fåbunden, till följd vf hvilken befallning den unge läkaren införes ounden, sedan hans flykt med sin älskade lerigenom blifvit hindrad; upptäckten af baon v. Birkas gamla kärlek o. s. v. Efter lla dessa äfventyr låter furstinnan ändtligen veveka sig; motståndet är sälunda öfvervunnet ch de älskande förenas. Af de scener, hvaruti dessa händelser framräda, äro några icke utan intresse, såsom ett var scener vid brunnen; de flesta utmärka sig lock för en falsk sentimentalitet och effekt, Her sökt humor. i Styckets förtjenster inskränka sig sålunda ill karaktererna, hvilka äro i allmänhet ganka väl hållna och individualiserade, hvartill lock det goda sätt, hvarpå de utfördes, i främta rummet torde hafva bidragit. Vi behöfva j. tala om hr Zorsslow sjelf, som oföränderligt ibehåller sin plats öfver alla nu lefvande inemska skådespelare; och hvars återgifvande f-sina många olika roler borde vara ett stulium för våra yngre artister; man behöfver j säga, att han äfven här återgaf sin rol (baon v. Birka) med lif, känsla och sanning t.-ex. i scenen i andra akten vid den skenlöende Renatas sida). Men man kan ej undgå tt äfven skänka ett lifligt bifall åt madem. Jelfrid Torsslow, hvars spel är naivt, mjukt, änsligt och mången gång af ett rörande beag, oaktadt hon ännu har att strida mot åtkilliga ojemnheter. , Hr Swartz har gått beydligt framåt på sin bana och har öfvervunit många naturhinder, mot hvilka han haft tt kämpa, t.ex. sin röst. Hans uttal är nunera mycket bättre än förr och hans hållning edigare, ehuru den visserligen ännu lider af tskillig stelhet, isynnerhet i afseende å aårnarnes förande. Han spelar äfven nu med anska mycken expression och saknar icke raft i sin deklamation och sitt väsende. — Je öfriga rolerna voro mera underordnade, ch vi torde till en annan gång få tillfälle att edöma åtskilliga nu ej nämnda skådespelare, om i dem uppträdde. ,Pretendenten och Protektorn utgör en kistoisk komedi, en art af skådespel, som man ej fta påträffar. Personerna äro nemligen inga ndra än Carl II Stuart och Richard Cromwell, en märkvärdige protektorns son. Den ene