Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 1

med ett nit värdigt kaliforniska Eudgrfvare Äfven var årstiden så långt framskriden, nä spåren påträffades, att upptäckarne be 75 oe alla vidare efterforskningar, och ankrade med sina skepp i en vik söder om Cornwallisön, för att nr tillbringa . vinterns. Innan denns utbröt i hela sin stränghet, skickades rekognosceringspartier, hvilka också bordenedlägga lifsmedelförråd till. framtida bruk på aska ställen. Men äfven sedan vintern genom sir förfärliga köld hindrade vidare utflygter;-förflöt den dock icke fullkomligt onyttigt: På ett ganska egendomligt sätt sökte man at bringade förlorade underrättelser. Man fångade neml. flera räfvar i snaror, och återlem: nade dem friheten, sedan man påbundit den halsband, på hvilka skeppens läge var nogs uppgifvet, . Dessa djur passade som ofrivil. liga sändebud till de saknade kamraterna. anseende till deras utomördentligt skarpa väderkorn, medelst hvilket de uppspåra det minsta lilla köttstycke på det största afständ; derföre ser man stora skaror af räfvar, hvarhelst ett resesällskap för längre tid rastar. Deras vä. derkorn och smak för kött äro båda lika starka. En gäng hade officerarne på ett af skeppen skjutit en björn och, åå det fattades em utvägar att medtaga honom, tillsvidare begrafvit honom i snön, för att vid lägligt tillfälle afhemta honom. Ett häftigt yrväder inställde sig emellertid, och bortsopade alla spår al kadavret. Men hvad menniskan icke kunde upptäcka, det fann räfvens fina näsa. Då officerarne åter tillfälligtvis kommo till stället, funno de att dessa rofdjur gräft sig under