Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 4 Februari. Vår konservative yrkesbroder har uti utgången af omröstningen i Frankrike om Louis Napoleons statsstreck funnit en ypperlig anledning att få håna den allmänna rösträtten, och han försummar icke att fortfarande flitigt plöja med denna kalf. Vi hafva för vår del aldrig drifvit något afguderi med den allmänna valurnan, såsom varande den ädla moder, hvilken föder blott ett enda tvillingbarn: friheten och folklyckan,, enligt hvad vår yrkesbroder säger sig hafva oupphörligt förnummit. Men vi hafva å andra sidan öppet uttalat vår åsigt om resultatet af den franska omröstningen, att vi icke kunde anse detsamma såsom ett sannt och tillförlitligt uttryck af folkets vilja, emedan omröstningen icke var fri; emedan den anställdes under inflytelsen af den oförsyntaste terrorism och korruption, under det man satt munkafle på yttranderätten och fört folket bakom ljuset genom ett system af lögn, svek och bedrägeri, som genom belägringstillstånd och trycktvång var skyddadt emot all vederläggning medelst sanningens uppdagande; emedan den ytterliga centralisationens jerntyglar qväfde, likasom de fortfarande qväfva den lilla skymt af frihet, som illläsnspor tismen ännu lemnat öfrig; och slutligen emedan folket saknat all kontroll genom sina representanter öfver sjelfva rösternas uppräknande, så att man till och med har flera anledningar att anse det officielt kungjorda resultatet för understucket och falskt, ehuru Louis Napoleon genom omröstningslängdernas förstöring baft den omtankan att skydda sig emot möjligheten af att äfven denna nedrighet skulle jur genom sjelfva handlingarnes framdragande bevisas.