Aftonbladet – 3 februari 1852, sida 3

måen bort företaga reträtten å Luleå. — Nå vält låtom oss pröfva möjligoch sahnolikheten af detta alternativs utgång. För att med en armå företaga en reträtt i symmerhet vintertiden, är. det,icke-nog med, att anbefalla de rörliga soldaterne blott dertill begagna sina ben: mera -erfordrås till företagets framgång, nemligen fordon och dragare till trossens och proviantens m. m. flyttning, samt stationärt tillgänglige magasiner å reträttvägen; mig veterligen funnos hvarken af ena eller andra slaget sådana, d. v. s, vid Kalix af de förra, och på vägen åt Luleål af de sednare tillgångarne. Reträtten hade visserligen kunnat börjas, men efter mitt förmenande :ickel längt fortsättas, emedan -den i närhetenbefintliga, spejande, öfverlägsna, och i allo måtto välförsedda fienden ingalunda hade tillåtit den ofredad fortsättas. — Öfvermaktens ouppbörliga inhuggningar oecb anfall hade icke allenast styckvis plockat. sönder de få stridskrafter som funnos, utan ock tvingat Gripenberg att ingå uti ordnad strid, under det att-en an-) nan del af fiendtliga styfkan på en genare väg långe isen öfver Bottniska viken, hade kringgätt och antal lit den retirerande i ryggen. Armeens öde hade. då snart blifvit afgjordt, nemligen:att skoningslöst .pä stridsfältet offras som slagtdjur: Hade väl detfa resultat till vinnande af ändamålet, att stänga vägen till Luleå för: Schuwaloff, varit bättre? — Skäligen frågas om väl dessa qvarlemningar af de tappfa, som öfver ett är stridt med nästan aldrig hvilande ansträngningar och uppoffringar, hade: förtjent det -sorgliga slutet att dränkas uti strömmar af. deras eget blod, sälunda försvinnande från lefvandes antal? — mäbända att en eller annan fantast;eller jargoneran1e lycksökare har tänkt, och ännu kan tänka så; ihen den bildade, moraliskt upphöjda svenska nationen gör: det visserligen icke, utan fast hellre frikallar Gripenberg ifrån de vanhedrande-tillmälen -hvarmed man har sökt orena hans minne och stoft: Efter dessa -anföranden till general: Gripenbergs försvar, återstär mig ännu att i korthet orda något om hans. personliga egendomligheter.Jag kände honom redan från min ungdomstid, och hade tillfälle stundom sällskap med honom. Han var.en alvärlig.. man, som: åtnjöt allmänt förtroende, och allas, som kände honom, högaktning. Säsom reg:ts chef var han älskad och vördad af alla Isina underlydande, och hade hvad man kallar sitt ;regemente väl i handen. Redan under 1788 och 89 Xrens krig, utmärkte han sig såsom en mycket användbar och tapper krigsofficer, och under 1808 och 9 ärens krig, säsom en skicklig och vaksam fördelvingschef, omhetrodd att handla å ställen skilda från hufvudarmeen, att der cooperera till densammas företag och framgångar. Krigsrapporterne vittna om bans verksamhet och. förmäga derutinnan, ända till iden olyckliga ställning hvaruti han befann: sig vid Kalix. Vida större fältberrar än han hafva fallit offer för krigslyckans oblida omslag! — Ja! sjelfva den största härförare, (Napoleon) som krigshistorien vet att omtala. Medgifvas mäste dock -att Gripenberg icke kunde i egenskap af härförare ställas i full bredd med en von Döbeln, Sandels, Adlercreutz och Cronstedt, men i afseende å krigsmannamodet kunde han göra det; ty. mannen bäfvade icke för nägon fara. Under detta krig uppträdde en uög man, nemligen stabsadjutanten, sedermera excellensen, generalen M. Björnstjerna, ät hvilken måste erkännas förtjensten af ett verksamt deltagande.-och inflytande, uti operationernes-lyckade-resultater, och som -hvad kunskaper och intelligens: vidkommer; jag för min del uppskattar högt, näst efter generalen -von Döbeln. Med dessa egenskaper. förenade Björnstjerna ett sällsynt varmt fösterlandshjerta. För sin egen: person, är jag fullt öfvertygad om, att Gripenberg icke hade bäfvat för faran, utan fast mer med frimodig: blickroch-oförskräckt mod bliekat emot. och :mött den; men. han var menniska. uti ordets religiösa. bemärkelse, och afvägde i denna-egenskap tusendetals menniskors. ve eller väl. och lif uti den. vägskäl. som -hans-samvete hölli handen: detta har hans vedersakare lagthonom till last vid ett. ögonblick då ingen merarräddning fanns.. Märkligt-är dock, att sedan konventionen var afslutad, hördes på stället ej ett ord, icke en röst af nägon utaf de stridslystne, vare sig af:befälet: eller truppen, som antydde nägon förbittring eller-nägot bristande förtroende till bevekelsegrunderna för hans bandling: dessa hos armeen sammansmälta stridiga äsigter, nemligen att vilja släss, och utan -knot underkasta sig sin högsta befälhafvares beslut att lösa den dildfma hvaruti den och han befunno sig, vittnar mer än nägonting annat om det förtroende till hans redlighet man kollektivt hyste till honom. —-Endast nägra få individer befintliga. vid armeens främsta trupper, hvilka lyckades, sedan konventionen blef känd, att slingra sig undan och begifva sig till Stockholm, utsådde smädelsens frön emot Gripenberg, och öppnade luckor, som gäfvo luft ät klandret och förbittringen emot honom; men männe icke det subjektiva lycksökeriet deruti kunde hafva större del, än sanningens röst, grundad på full-kännedom :om sakförhällanderna?.— Jag för min del befarar något sådant. Det gifves väl få menniskor som icke uti sin tankegäng bilda sig vissa fixa ider, .uti-mer och. min: dre grad::— så äfven jag.För min del. vidkommande konventionen har den föreställningen hos mig ofta spökat, att innan Gripenberg ens fästade ringaste tanke vid företaget, detsamma jaf andra personer redan i smyg förbereddes innan stilleständstiden hade tilländalupit. Stilleständet uppsades af Schuwaloff, och i sammanhang dermed gjordes. anbud omcunderhandlingar och förslag till Gripenberg, — alternativt, med hedrande kapitulationsvilkor, eller hotelse i händelse af vägran, af.-en skoningslös. massacker. Kapitulationstillbudet afslogs, men. förnyadt stillestånd begärdes af Gripenberg, .som åter. besvarades med bestämdt nej! och skärpta hotelser, under det att fientliga corpser genast sattes i rörelse i vägen, att kringgå på denna corda af positionernes. båge, den finska armeens. Icke dessmindre blef svaret. negativt, men då ingen tid var att försumma, och han af-sin närmaste omgifning uppmanades, att skyndsamligen sammankalla en krigskonselj för att inhemta dess tankar, medgaf han denna koncession. Äfven der protesterade Gripenberg emot kapitulerandet, men dä frågan skred till ER blef hans mening kullvoterad, synnerligast till följd af Palmfelts förfrågan; om han hade beslutat sig, att på sina gamla: dagar ikläda sig menniskoslagtarekallet. Utgången af-konsultationen blef dess afslutande. Min öfvertygelse är, att Palmfelt uti denna akt säsom politikus spelade hufvudrollen, understödd måhända af någon annan ieke obevandrad uti diplomatiens mystiska irrgängar: Berättelsen cirkuleradeäfven den tiden individer emellan, att för Gripenberg, som icke vat hemmastadd uti främmande språks kunskap, en eller annan 4 af konventionsaktens andemening, vid -öfversättningen deraf, för honom -lärer blifvit travesterad: — sannt, eller ej— lemnar jag derhän, jag nämner blott, hvad för mig har blifvit berättadt. (Slätet följer.) RÄTTEGÅNGSoch POLISSÅKER. I tryckfrihetsmälet mellan f. notarien Franz Sjöberg och f. hofrätts-auskultanten Nordqvist; afkunnaPR JE fr ST SE JE. AE DI FU SES PR PAP tv