Aftonbladet – 3 februari 1852, sida 3

(Insändt.) Beriktigande. (Om konventionen i Kalix.) (Forts. från N:o 24.) Hela den i trakten af Torneå och Kalix befintliga finska armen skulle jag tro icke kunde uppskattas öfverstiga 2000 man användbara uti strid, enär sjukhusen inrymde hvad derutöfvyer af personalen kunde finnas. Den var, som redan sagdt är, utsliten och trasig; ty med egna ögon såg jag mängden af soldater med skoplagg, genom hvilkas utslitna sulor och öfverläder sjellva fotens naturliga hudbetäckning var synlig. Maa sökte väl att afhjelpa detta elände medelst lappning af tillgänglige materialier, såsom gamla läderoch: klädesbitar etc., men medlet var ganska bräckligt och ephemert. Uti enahanda däligt skick befunnos kroppsbeklädnadspersedlarne. Tvenne vintrars — och en sommars — kampagners slitning, derunder ingen ny anskaffning skedde, bör kunna gifva begrepp om uti hunudant skick beklädnaden kunde vara vid denna epok af kriget. Icke dess mindre forspordes aldrig någon beklagelse; eller obelåtenhet, öfver denna uselhet, utan fast mera, brann samma mod och stridslust nu, som förut, under de lyckligare perioderna, hos krigareskaran. Kölden fö: ide icke förstelna denna krigareanda, ej heller utsläckden låga, som uppvärmde hvarje Hetta, att med be redvillighet och mod uppoffra allt, för striden som gällde fäderneslandets försvar. -En lycka var, att födoämnen icke saknades, om äfven af dem icke öfverflöd var att tillgå. Denna erfarenhet har fullt öfvertygat mig om, att derest den vid mödor härdade och för faror stålsatte soldaten nöjaktigt finner sin hunger tillfredställd, så är han villig och färdig, om än i öfrigt befinnande sig uti utblottadt tillstånd, att lyda pligtens och ärans röst: åtminstone gäller denna min tro den finska soldaten, och otvifvelaktigt kan den äfven tillämpas, på den svenska, fastän min 43-åriga krigarebana, deraf 31 år förflutit uti de genetiska svenska krigarelederna, 1cke har gifvit mig tillfällen röna förbällandet medelst sädana prof, som under min tjenstetid, iklädd den grå och blå .munderingen. Hade general Gripenberg, vid väekelsen om konventionens underhandling, deruppå svarat med larmtrummornas dän, så hade armeen med förnöjdt sinne och friskt mod hastat med vapen i hand; att strida till sista man, — hvilken kamp icke hade blifvit längvarig; ty äfven den ryska styrkan under grefve Schuwalofts befäl i närheten af vår, var. välberedd till striden, Sceneriet ä sjelfva skådeplatsen hade visserligen derigenom blifvit förändradt, emot hvad det i sjelfva verket genom konvention framställdes; men säkert är, att, för hvarje menniskovän en så -beskaffad representation med dess slut, hade för Sverige och Finland -töretedtverklighetens bedröfligaste tragedi, qvarlemnande åt dessa brödrafolkett långvarigt sorgomhöljdt minnes Ett sädant sorgligt skådespel erbjöds nägra år efter denna tidpunkt, åt :Europas ögon, massakern vid Berezina, änskönt fransyska armeen, der hvarken direkt var kringränd, ej heller dess reträttväg tvärt kunde afskäras; men eländet, köld, och hunger befrämjade derstädes den blodiga massakern, som tillintetgjorde denna i striden så väl invigda, förut obesegrade armiee. LÄR Man kan invända, att Gripenberg hade med ar